Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den 4 Juli. — — Nu kanske jag skall företaga baron
d’Albedyhls instruktion och orsaken till grefvens af Gotland
elaka humeur den 2 i Fredrikshamn. Kungen hade fått en idé
att vilja gifva tvenne polska blå band, det ena åt Essen, det
andra åt mig. Han hade därom låtit sondera ryska hofvet,
hvarest de disponerades, men emot all förmodan funnit
svårigheter, då på andra sidan all möjlig anledning gafs honom att
begära Alexander Newski-orden, som i anseende till flera
omständigheter är mera respektabel; men aversionen för röda
bandet var för stark, och H. Maj:t märkte ej, att han begick en
ohöflighet mot kejsarinnan och ett förakt mot hennes orden, då han
gick den förbi för att vilja hafva en främmande; därtill kommo
omständigheter, som ej voro bekanta. Baron d’Albedyhl skulle
nu ställa allt detta till rätta och negociera det röda bandet, som
han kanske ej nu får, se’n det i en mera agreabel moment hade
kunnat höra till hans disposition.»
Så långt dagboken. Rörande de underhandlingar, som
följde i frågan om den här omtalta ordensdekorationen — det
blef slutligen endast frågan om en dylik, för Armfelts räkning
— har baron d’Albedyhl efterlemnat dels en vidlyftig berättelse, [1]
dels åtskilliga konfidentiella bref till konung Gustaf III, skrifna
från Petersburg. Anledningen till konung Gustafs önskan att
pryda sin gunstling med detta vedermäle af kejsarinnans ynnest,
var tvifvelsutan densamma, som några år senare låg till grund
för hans ansträngningar att skaffa honom den förnämsta danska
orden. Han ville att allmänheten skulle ha ett synligt bevis på
att underhandlingen aflupit efter önskan. Armfelt själf, med all
den fåfänga, som tillhörde hans ålder och hans lynne, synes icke
hafva varit synnerligen angelägen om någondera af dessa
utmärkelser, hvilka i själfva verket voro för honom föga
smickrande. Redan under konungens sjukdom i Tavastehus har
Armfelt antecknat (16 Juni). »Bland många andra saker som vi
talade om, frågade konungen mig, om jag ville hafva P. B. B.
(polska blå bandet), hvartill jag ej fann mig så alldeles nöjd
att samtycka». I samma dagbok, åt hvilken Armfelt
öppenhjärtigt anförtrodde sina hemligheter, och som fortsattes till slutet
af Juli, har han icke vidare nämnt hela saken, fastän det icke
kunde vara honom obekant, hvilken vigt konungen fäste därvid
och hvilka verkliga bekymmer det för honom begärda
ordensbandet vållade Sveriges representant i Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
