- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
67

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Konungen hade befallt baron d’Albedyhl att vid denna
underhandling söka vinna furstinnan Daschkoffs bemedling,
genom att å konungens vägnar erbjuda henne — Vasaordens
storkors! Utmärkelsen var ovanlig, men för en dam i hennes
exceptionella ställning, såsom president i den ryska
vetenskapsakademien, ansågs den böra vara smickrande. Den lärda
furstinnan visade sig, enligt d’Albedyhls bref till konungen 7/18 Juli,
»högst intresserad» af Vasaorden, lät, innan hon insåg att hon
själf kunde blifva dess lyckliga innehafvarinna, t. o. m. märka
någon afundsjuka öfver Lanskojs nordstjernedekoration, samt
uttömde sig i loford öfver konungen, såsom »le plus adorable des
princes». Om Armfelt däremot yttrade hon sig något kritiskt:
hon fann honom ännu sakna »un certain poids, ou du moins cette
maturité que donne un certain âge« [1]. D’Albedyhl hade
emellertid, enligt sitt bref till konungen, efter detta samtal de bästa
förhoppningar att lyckas. Han vände sig vidare till gunstlingen
Lanskoj, hvilken lofvade det bästa, men sköt saken ifrån sig på
statssekreteraren Bedsborodko. Denne sistnämnde uppsköt länge
att gifva svar, men tillkännagaf omsider (i September 1783), att
Alexander Newski-orden endast plägade gifvas åt personer af
generallöjtnants rang. Oaktadt d’Albedyhl skyndade att upplysa,
att Armfelts ställning vid konungens af Sverige hof just
medförde denna rang, fästes därvid intet afseende. — Innan
d’Albedyhl började denna underhandling om Alexander Newski-orden,
hade emellertid den polska Stanislai-orden genom Polens
sändebud i Petersburg Deboli blifvit efterskrifven från Warschau,
enligt hvad denne medelade sin svenske kollega [2]; men
afbeställdes af kejsarinnan, då underhandlingen om det ryska röda
bandet åter började. Kejsarinnan syntes sålunda verkligen från
början icke hafva varit obenägen att gå konung Gustafs
önskningar till mötes, ehuru saken sedermera intrasslades, till stort


[1] Helt annorlunda framställes saken i d’Albedyhls tryckta
anteckningar (s. 12). Furstinnan visade sig, enligt dessa, «helt stött öfver anbudet,
bedyrande på det högsta, att hon ej drömt därom, ännu mindre kejsarinnan.
Denna brukade ej slösa bort sina ordnar. Sådana där herrar som Armfelt
hade man godt om i Ryssland; hon hvarken ville eller kunde befatta sig
med en så smutsig negociation« o. s. v. Antingen har d’Albedyhl ej vågat
för konungen framställa saken i sin rätta dager, eller har han, enligt
memoarskrifvares sed, berättat saken så, som den efter längre tids förlopp framställt
sig för hans minne, och däråt gifvit den färgläggning, som passat i stycke
med hans allmänna uppfattning. Jfr furstinnan Daschkoffs egen berättelse
(anf. st. II: 60), hvilken tydligen beror på minnesfel.
[2] d’A:s bref till konungen 28 Aug./8 Sept. 1783. (I Kongl. Bibl.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free