- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
85

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans favoriter, särskildt baron Armfelt, hafva gjort sig föga
omtyckta genom sitt högdragna väsen och sitt sätt att vara,
företrädesvis grefve Fersen, som till och med öppet visar sin
ringaktning för konungen» [1].

Så föga välvilligt bedömdes de resande främlingarna från
norden af den tyske fursten på Toscanas tron! Föga anade
konung Gustaf att det var så illa beställdt med det »cordiala»
förhållande, i hvilket han enligt sina bref från Pisa ansåg sig stå
till storhertigen, som han fann »oändligen instruerad» och
»ganska interessant», och hvilken han trodde sig göra ett nöje med
att icke »göra några façoner» [2]. Äfven Armfelt, som också
fått sin del af storhertigens oblida omdöme, var långt ifrån att
yttra sig i en ton af bitterhet eller öfvermod om den toscanska
furstefamiljen, ehuru dess medlemmar visserligen icke på honom
gjort något synnerligen imponerande intryck. På följande sätt
beskrifver han sitt första besök vid storhertigliga hofvet:

Den 16 November foro vi samtliga vid middagstiden till
Pisa, klädda i vår drägt [3], för att presenteras för storhertigen,
hans gemål, infantinnan af Parma, hans syster, och
ärkehertigarna, hans söner. Han själf tyckes vara en ärlig och okonstlad
man, mer instruerad än qvick, mycket pratsam och utan någon
synnerlig dignité i sitt väsende. Hon är en god, beskedlig och
ful gumma, illa klädd med mycket juveler, och mycket höflig,
med litet vett. Infantinnan af Parma är ännu af en ganska
briljant figur och måste som ung varit obeskrifligt vacker; hon
är artig, klok och har lätt för att tala; det säges, att hon skall
vara mycket ferme och karlaktig. Nog var hennes diskurs på
det viset, och hennes capitaine des gardes, som var à deux
usages, såg ut som en björn [4]. — Efter middagen gaf


[1] Anf. st. I: 192.
[2] Se Geijer, Gust. Papperen III: 88.
[3] Svenska nationella hofdrägten, hvilken konungen, till föga
belåtenhet för sina följeslagare, alltid önskade se använd vid högtidliga tillfällen
under resan. Begagnandet af »svenska drägten» vid deltagandet i de mera
enskilda italienska samqvämen föranledde i början mycken öfverläggning.
Ingen, icke ens konungen, var angelägen att bära denna »maskeraddrägt»,
som man fruktade skulle anses narraktig. På följande sätt beskrifver
Armfelt denna »schisme i vår habillement»: »Kungen yttrade ej sin vilja precist,
men var små-ond d’avance och kunde intet decidera sig för sin egen parure ...
Det disputerades i två timmar, då ändtligen blef decideradt att vi skulle bära
fransyska kläder, utom då presentationer skedde vid något hof». I ett bref
från Florens yttrar han den förmodan, att konungen i hemlighet var bäst
belåten härmed, ehuru han gjort svårigheter.
[4]
Syftar på infantinnans gunstling, St. Severin, som ansågs såsom
hennes älskare och, enligt Adlerbeths anteckning, var »den resligaste och
starkaste vid hennes hof». (Adlerbeths reseanteckn. Handskr. i K. Bibl.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free