Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Infantinnan af Parma var här för våra resande
hufvudpersonen, likasom hennes syster, drottning Karolina, varit det i
Neapel. Hennes gemål, den regerande hertigen Don Fernando,
infant af Spanien, mest känd för sitt bigotteri och förkärlek för
jesuiterna, för hvilka han åter öppnat sina stater, var sin svåger
i Neapel vida öfverlägsen i bildning och saknade ej heller
personliga företräden, samt egde det Bourbonska husets medfödda
yttre värdighet. Gustaf III fann honom »verkligen artig och
älskvärd» [1]; och Armfelt fann att han »talte med förstånd och
rätt artigt». Ryktet om Armfelts framgångar vid hofvet i
Neapel hade föregått honom till Parma; och det emottagande, han
rönte af infantinnan, som redan i Rom visat honom mycken
välvilja, borde öfverträffa hans förväntningar. Han har antecknat,
att hon »så godt som embrasserade mig», och att han »pratade
med henne om incroyabla saker».
För öfrigt voro de lustbarheter, som grefvens af Haga
besök i Parma föranledde, af samma art som annorstädes i Italien:
teaterföreställningar, maskeradbal, fester på slottet och hos
spanska och franska ministrarna vid det lilla furstehofvet [2]. I stället
för de jagter, med hvilka konung Ferdinand roat sina gäster,
bjöd man här på en uppvisning i den högre ridkonsten, i hvilken
själfva infantinnan deltog — »quadriller till häst utförde artiga
turer, voro väl klädda, men redo illa», säger Armfelt — och på
kapplöpning och exercis af det hertigliga gardet. Äfven
konststudierna försummades icke alldeles i Parma, hvars förnämsta
lockelse ännu i dag utgöres af ett bland Italiens mest lysande
konstnärsminnen. Äfven Armfelt fann Corregios målningar
»superba». —
Fem dagar räckte vistelsen i Parma, och två dagar färden
därifrån till Venedig, hvilken från Padua skedde i båt utför
Brenta. Ankomsten till Venedig skedde kl. 5 e. m. den 3 Maj.
Republikens regering hade skickat tvenne nobili att å dess
vägnar helsa konungen välkommen. »Strax efter ankomsten», har
Armfelt antecknat, »blef väsen att få sig maskerad-anstalter; och
klockan 1/2 8 voro vi som alla andra i gondoler, och foro till
S. Marcusplatsen, sedermera till en casino, där en sorts assemblée
var, ... och sist på operan, där de beredt kungen en magnifik
loge och gingo ut och in. Jag var tröttkörd och for hem».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
