- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
164

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofta plägade företaga resor till Upsala, hvars högskola för
honom syntes hafva erhållit ett ökadt intresse, sedan den unge
kronprinsen blifvit utsedd till dess kansler, och konungen i hans
namn själf åtagit sig närmaste ledningen af dess angelägenheter.
Han vistades där stundom längre tider, sysselsatt med att åhöra
föreläsningar, bevista disputationsakter och pläga umgänge med
universitetets lärare och mera bemärkta lärjungar. Traditionen
om dessa besök lefde länge i Upsala, och de hafva ansetts
såsom glanspunkter i högskolans historia [1]. Vistelsen i Upsala
synes dock, att döma efter Armfelts beskrifning, ingalunda af
konungens uppvaktning hafva betraktats med samma välvilliga
ögon. Armfelt, som under åtminstone tre af dessa Upsala-besök
var konungen följaktig, ansåg Upsala som »la grotte de l’ennui» [2]
och försäkrade att alla i konungens följe, från öfverste
kammarjunkarna till kökspojkarna, längtade att komma tillbaka »till vårt
fädernesland och skiljas vid detta elände». »För att roa oss»,
heter det i ett af hans bref, »ställer man till disputationsakter,
hvarest det akademiska pedanteriet visar sig i all sin glans»; en
sådan, som räckt i 3 1/2 timma, i sträng köld och drag, hade
man nyss förut måst uthärda.

Någon gång väckte dock dessa akademiska öfningar äfven
den misslynte hofmannens intresse, huru litet han än eljest fann
det med sina lefnadsvanor förenligt att så där »hufvudstupa
kasta sig i vetenskaperna». Särskildt erfor han ett lifligt intryck
af den berömda disputationsakt, då Thorild i närvaro af konungen
och hans hof försvarade sin »Kritik öfver Montesquieu». I ett
bref till prinsessan Sofia Albertina har han på följande sätt
skildrat detta uppträde [3]. »Sista dagen af vår vistelse i Upsala
fängslade en disputationsakt, som räckte tre timmar,
uppmärksamheten hos 400 åhörare och beredde ett verkligt nöje. En
person vid namn Thorild, som i allt söker vara olik alla andra,
som har tillegnat sig Ehrensvärds stil och filosofi, försvarade en
afhandling ... Hans snille, hans föredrag, hans vältalighet och
den eld, som framlyste i hans blick och åtbörder, väckte allas
förvåning. Härmed förenade han en saltad qvickhet och sade
ofta grymma epigrammer; slutligen kom han oss att skratta, så
att vi fingo tårarna i ögonen. Själfva den tjocke Schröderheim,
hvars qvickhet annars sällan tryter, blef slagen till marken, då


[1] Se Atterboms lifliga skildring i Sv. siare och skalder IV: 210.
[2] Uttryck i bref till hans hustru 16/11 1786.
[3] 25/3 1788 (Eriksbergs arkiv. Jfr Geijer Gust. Papp. III. 2: 166, och
Atterbom, anf. st. IV: 236 samt O. Levertins uppsats Thorilds disputationsakt
i Samlaren XIII).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free