Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot honom slungades en jämförelse med — Venus, så bitande,
att Schröderheim, ganska oförtjent, nu för tiden får heta Venus
från Upsala, liksom Venus di Medicis m. fl.» — Man finner af
denna skildring, att det icke blott var en yttring af Thorilds
vanliga skrytsamhet, då han i ett bref till Pehr Tham om sin
disputationsakt berättar, att »Schröderheim red af, hängande ur sadeln».
Uppträdet var tydligen mera i Armfelts stil än de vanliga
disputationsakterna, om hvilkas akademiska pedanteri han kanske
icke hade så orätt att tala. Å konungens vägnar besökte
Armfelt, jämte ett lysande följe af andra hofmän, samma dag den
segerrike disputationshjälten på hans anspråkslösa
studentkammare. Armfelt förde å de öfrigas vägnar ordet och betygade
honom konungens välbehag. Han gjorde sig underrättad,
huruvida ryktet om Thorilds tillärnade resa till England vore sannt,
och det uppgifves, att han med anledning af dennes jakande
svar erinrat honom, att i Sverige under konung Gustafs tid
snillets företräde vore erkändt, samt att det berodde på Thorild
själf att personligen få erfara det [1].
Äfven sedan, då Thorilds »doctoral» misslyckats, synes
Armfelt hafva stått i förbindelse med den snillrike svärmaren.
Till Armfelt vände sig Thorild med anhållan, att han hos
konungen måtte upplifva öfvertygelsen om hans skicklighet,
hvilket vore »hans enda meritlista» för erhållande af en
anställning, genom hvilken han kunde lofva konungen och hans son
»lärda nöjen, och att genom någon smak af den brillant och
höghet, som tillhöra en professor, lifva upp hans bok-orakler i
Upsala». Thorild vände sig till Armfelt med denna
framställning, enligt sina egna ord, därföre att denne, »den högste och
allrahärligaste af konungens serafer» därjämte hade »den
mänskliga amabilitet, hvilken jag egentligen förstår och därför
egentligen tillber» [2].
Till tjenstgöringen vid hofvet och teatern samt åliggandet
att följa konungen på hans resor, kommo äfven de militära
pligterna, hvilka alltid lågo Armfelt varmt om hjärtat. Hvarje år,
efter återkomsten från den italienska resan, bevistade Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
