Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något skriftligt eller synbart markera sin tillfredsställelse öfver E.
Maj:ts besök». Och äfven från rysk sida började man, om ock
blott för en kort tid, oaktadt de danska statsmännens försigtiga
hållning, misstänka att deras medgörlighet i detta fall kunde
innebära någon djupare betydelse. Det berättades, att ryska
sändebudet i Stockholm Rasumowski vid underrättelsen om
Armfelts dekorering utropat: » Voilà le traité fait; on nous a
trompé» [1].
Armfelt själf synes från början hafva varit vida mindre
angelägen om denna utmärkelse än konungen, om också hans
ungdomliga fåfänga icke kunde undgå att känna sig smickrad att
vara innehafvare af ett bland Europas högsta ordenstecken.
Enligt sin egen uppgift [2] hade han på förhand på det bestämdaste
undanbedt sig utmärkelsen; och då saken mötte svårigheter i
Köpenhamn, förklarade han i bref till konungen att han »icke
ett ögonblick skulle känna sig misslynt öfver att icke hafva fått
en utmärkelse, som eftersträfvas af högt uppsatta furstar. Det
är endast af E. Maj:ts vänskap och förtroende, som jag önskar
att prydas, så länge jag lefver; och jag hoppas att aldrig visa
mig dem ovärdig».
Det personliga intryck, som Armfelt gjort vid danska
hofvet, synes, oberäknadt den afund, som hans ordensdekoration
framkallat, hafva varit synnerligen gynnsamt. Han medförde,
enligt den nye ambassadören Sprengtportens ord, utom sin
ordensdekoration, »ett allmänt bifall och H. K. H. kronprinsens
synnerliga aktning» [3].
Själf synes han under den närmast följande tiden hafva
varit angelägen att befrämja det goda förståndet mellan Sverige
och Danmark, utan att dock sätta detta i sammanhang med
brådstörtade krigsplaner mot Ryssland. Baron d’Albedyhl, som
under den åldrige svenske ambassadörens namn var den som i
Köpenhamn egentligen bevakade Sveriges intressen, önskade
lifligt, att Armfelt skulle åtaga sig en beskickning till Köpenhamn
för att fortsätta den påbörjade underhandlingen, och han väntade
sig, enligt hvad han skref till Armfelt, mycket af den välvilja,
med hvilken denne omfattades af danske kronprinsen.
D’Albedyhl ansåg, att man ingenting kunde vänta af den danska
regeringen till Sveriges förmån annat än en allmän önskan att få
lefva i godt förstånd med detta grannrike. Det vore därföre af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
