Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustru, för att af henne förvaras, sin brefväxling med konungen,
hvilken innehöll bevisen för hans ställning till frågan, och bad
henne sörja för att det ej lyckades Ruuth att genom en
»disculpationsact kasta skulden för så väl kriget, som dess utgång,
början m. m. på kungen och andra» [1].
Med allt det inflytande, som Armfelt må hafva egt, är det
icke sannolikt att konungen på grund af hans föreställningar
skulle hafva ändrat sin mening. Sedan saken var afgjord,
återstod det för honom, såsom för andra, endast att gå skyndsamt
och energiskt tillväga. Icke heller Toll och Ruuth torde
rättvisligen kunna göras ansvariga för beslutet om kriget, ehuru
konungen i frågan om förberedelserna och utförandet lyssnade till
deras råd, och ehuru han länge tillskref den förstnämndes
anstalter krigets olyckliga utgång [2]. Obestridligt är att Gustaf III
själf, oberoende af andra, fattade sitt ödesdigra beslut.
*
Armfelts uppdrag i Finland var icke inskränkt till att öfva
den trupp, som stod under hans befäl, i vapen och dymedelst
göra sina soldater skickliga till den stundande bardaleken. Han
skulle därjämte förbereda sina finska landsmän på krigets utbrott
och lemna konungen underrättelse om stämningen i landet.
Därjämte skulle han, enligt konungens uppdrag, söka öfvertyga så
väl soldater och officerare som allmogen icke blott om den fara,
som hotade Sverige och Finland från Ryssland, utan äfven om
kejsarinnans afsigt att gå anfallsvis till väga. Uppdraget att
framkalla en krigisk stämning mötte i början inga synnerliga
svårigheter, oaktadt från rysk sida de mest otvetydiga tecken
gåfvos om önskan att förblifva i fred och grannsämja med
Sverige. Armfelts första bref till konungen (24/5) berättade, att han
funnit stämningen inom sitt regemente ypperlig. »Tanken på
krig har satt allas sinnen i jäsning, och jag vågar försäkra E.
Maj:t, att 8000 ryska tartarer eller kosacker icke skola förmå
Er förtrupp att vika ... Det må hända hvad som helst, så skola
mina tappra landsmän icke ett ögonblick jäfva den goda tanke,
hvarmed E. Maj:t hedrat dem». I ett följande bref yttrar han,
att soldaterna endast längtade att få komma öfver gränsen, ty
[1] Armfelt till sin hustru 1/8, 9/8 1788.
[2] Äfven Toll hade före krigets början sökt trygga sig för ansvaret
att hafva tillstyrkt det. Se Nordins dagbok s. 261, De la Gardieska arkivet
XVIII: 14; jfr Lilliecrona, Toll, Biogr. teckning I: 35 o. f., och H.
Wieselgren, Hemliga krigskonseljen på Haga. Akad. Afh. Lund 1856.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0199.html
