Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ryska sidan ansågo de sig skola träffa »ett Kanaans land» [1].
Endast uppskof med krigets början kunde blifva menligt för
vidmakthållandet af truppens och allmogens krigiska mod; »ty detta
folk är», enligt Armfelts ord, »lika så lätt nedslaget, som
hänfördt». Armfelt rådde därföre att smida medan järnet var varmt,
och låta kriget bryta löst så snart som möjligt, sedan man
börjat förberedelserna med så mycken ifver.
Äfven konungen å sin sida såg med glädje den
fosterländska hänförelse, som vid ryktena om ett tillärnadt ryskt anfall
gripit sinnena i Stockholm. Rådets enhälliga bifall till kriget
väckte hos honom liflig tillfredsställelse: »Jag har i dag gått
öfver Rubicon», skrifver han till Armfelt den 29 Maj, »eller rättare,
senaten har låtit mig gå öfver; jag skulle aldrig hafva trott att
dessa gubbar kunde vara så beslutsamma och modiga». Men
han tillägger följande föreskrift — och här blottar han hela
företagets svagaste sida: »spela öfverraskad öfver att man kunnat
förmå mig till detta beslut, och låtsa tro att det måste hafva
varit en tvingande nödvändighet, som kunnat öfvervinna mina
betänkligheter mot att taga detta steg» [2]! — Konungens bref
inskärpte hos Armfelt oupphörligt vigten af att Ryssland i
Sveriges och Europas ögon framställdes såsom den angripande, och
han önskade lifligt att någon rysk postering måtte börja »krakel»
på gränsen. »Om, då de svenska retirera sig en combattant, så
att de ryska passera gränslinien, en enda koja itändes, då äro
ju ryssarne aggresseurer och då äro vi det intet; men då är
kriget börjadt». Dock tillägger konungen sin önskan, att första
sammanstötningen med ryssarna ej måtte ske genom någon
postering af Armfelts regemente, »ty nylänningarne och jag kunna
nu anses för detsamma; men det som skall ske, bör ske snart» [3].
Kejsarinnans fredliga förklaringar vållade emellertid både
konungen och hans förtrogne allvarliga bekymmer. »Fru
Katarina», skrifver konungen (22/6), vill således icke ha krig, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
