- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
185

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hustrur och barn. »Med ett ord, espriten är oförliknelig», säger
Armfelt, »men varar ej länge; jag känner mina landsmän ...
Om det snart ville smälla, blefve det roligare, ty med våra
trupper kan man gå i afgrunden och ut igen. De äro som lejon
och brinna af lust» [1].

Allt syntes sålunda inom den truppstyrka, som ställdes
under Armfelts befäl, och bland allmogen på gränsen båda godt
för krigets början. Därtill kom soldaternas och befolkningens
förtroende för den nyutnämnde öfverbefalhafvaren för den
armékår, som samlades under förevändning af gränsens försvar.
Det var G. M. Armfelts farbroder, generalmajoren och
landshöfdingen i Nylands och Tavastehus län, baron K. G. Armfelt, en
allmänt aktad man. Han bar därjämte det namn, som enligt en
samtidas anteckning [2] «i Finland ifrån dess farfaders tid varit
mest älskadt och vördadt ibland alla öfriga finska slägter; och»
tillägger antecknaren, »denna slägten är därjämte den talrikaste».
Den 64-årige mannen hade »med gladt mod» [3], skrifver hans
brorson, »tagit befälet, sägande: ’jag skall då få dö såsom jag
önskat, sedan jag var åtta år gammal’. Han är fullkomligt
säker på att lyckas, och det utomordentliga förtroende, som
trupperna hysa för hans person, skall helt säkert komma att uträtta
stora ting». — Ett bref från den gamle Armfelt, skrifvet på
våren 1788 med anledning af en från konungen gjord förfrågan,
hade ingifvit denne en hög tanke om den finske landshöfdingens
patriotiska tänkesätt. Armfelt hade däri yttrat, att Finlands
nuvarande gräns mot Ryssland icke innebure något skydd, och
att en konungs första pligt vore att sörja för sitt lands trygghet
och lugn, så väl i militäriskt som politiskt afseende. Under
förutsättning att de påräknade bundsförvandterna icke sveke, och
att underrättelserna från Ryssland vore sanna, vore, enligt hans


[1] Armfelts bref till sin hustru 15/6, 20/6. Jfr Malmanen,
Anjalaförbundet sid. 90.
[2] Hemliga Handl. I: 173.
[3] Denna stämning hos den gamle Armfelt synes dock hafva varit
öfvergående. Själf har K. G. Armfelt yttrat i ett bref till brorsonen, den 12
Aug. 1788: »Jag spådde mig oändlig vedermöda och olycka, när jag
balancerade att emottaga det befäl, som K. Maj:t mig nådigst uppdrog».
(Krigsrättens protokoller s. 297); och redan den 14 Juni hade han i ett bref till
konungen (Gust. MSS, vol. 47) uttryckt sin misströstan att gå i land med sitt
ansvarsfulla uppdrag, på grund af sin »bräckliga kropp och försvagade
själskrafter». Han hade aldrig förr fört själfständigt högre befäl och ville gärna
ställa sig under en annans ordres, om konungen så ville. G. M. Armfelt har
äfven längre fram uppgifvit, att det var genom hans öfvertalningar, som hans
farbroder förmåddes att icke undanbedja sig uppdraget, hvilket konungen
ifrigt önskade att han skulle mottaga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free