- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
197

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

örlogsflottan mätt sina krafter med den ryska i det berömda slaget
vid Hogland, som, ehuru oafgjordt och till sina följder ingalunda
fördelaktigt för Sverige, betraktades såsom en seger, hvilken
firades med Te Deum. Samtidigt spred sig ryktet att Hastfehrs
anfall från Savolax mot Nyslott krönts med framgång.

På alla punkter syntes sålunda ryssarna hafva vikit tillbaka
efter knappast nämnvärdt motstånd, och det ansågs att en
panisk förskräckelse bemäktigat sig deras sinnen. Armfelt
hoppades, enligt hans bref till sin hustru, att den svenska arméen i
September skulle vara i Petersburg. [1]

Omedelbart efter ankomsten till Summa föreföll den
första allvarsamma träffningen mellan Gustaf Armfelts fördelning
och den ryska besättningen i Fredrikshamn. »Den utföll till
vår heder», säger Armfelt i sin själfbiografi. [2] »Hvarken jag
eller den som kommenderade ryssarna kunde berömma oss af
några mästerliga dispositioner; god vilja, men ingen erfarenhet
var på min sida; officerarnas och truppernas tapperhet samt
lyckan gjorde allt.»

Förloppet härvid var i korthet följande. Armfelt, som
genom den framgång, som nyss vunnits af den Törningska
eskadern, hade styrkts i sitt antagande att besättningen i
Fredrikshamn vore ytterst fåtalig, var icke främmande för den djärfva
tanken att med sin lilla styrka anfalla fästningen, utan att
afvakta ankomsten af den svenska hufvudstyrkan. [3] Han företog
på eftermiddagen den 18 Juli en rekognoscering, åtföljd af
åtskilliga officerare, och vågade sig ganska nära de fiendtliga
batterierna. Plötsligen hördes trumhvirflar från fästningen,
kanonerna började spela, och en afdelning ryska jägare rusade fram
från ett bakhåll; en liflig strid uppstod. De svenska
officerarna, till hvilkas skydd manskapet från Armfelts läger
skyndade fram, lyckades slå sig igenom, dock icke utan manspillan:
två tillfångatogos, bland dem en 16:årig baron Armfelt. Den
svenske befälhafvaren, som utanpå uniformen bar sitt blåa


[1] Den 11 Juli. I samma anda yttrar han sig i ett bref till sin
farbroder, generalmajor Armfelt 15/7: «ma célérité est un coup de foudre pour
eux et si j’aurais 1000 hommes encore, Fredrikshamn serait à moi demain«
(De la Gardieska Arch. XV: 199).
[2] Anf. st. I: 100.
[3] Enligt hans bref till konungen 20/7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free