Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Armfelt nedskref dessa sistnämnda ord i ett förtroligt
bref till sin hustru, hade han säkerligen för afsigt att lugna
hennes farhågor för att han skulle gå för långt i sitt konungska
nit; men han ville på samma gång bestämdt häfda sin ståndpunkt.
Grefvinnan Armfelt, genom slägtskap och personliga
förhållanden noga förbunden med den svenska högadeln i hufvudstaden,
hade icke undgått att taga intryck af den förbittring, som i
dessa kretsar rådde mot konungen. Hon hade äfven erfarit, att
hennes make däraf drabbats i ännu högre grad än tillförene,
sedan han väsentligen bidragit att bringa folket i vapen. Att
dessa, sedan fienden lemnat landet, skulle komma att riktas mot
de politiskt missnöjda, därom tviflade ingen. Uttrycket om
nödvändigheten att »knäcka herrarna» hade från de frivilliga
skarorna spridt sig såsom ett slagord öfver land och rike och
injagade skräck hos »patrioterna», hvilka i den fosterländska
rörelsen endast sågo uppviglingar af en »kunglig demagog» och af
hans blinda verktyg. [1]
Om den lysande konungagunstlingen hittills företrädesvis
haft sina vedersakare bland dem som afundats hans lycka,
ogillat hans lättsinne eller känt sig sårade af hans öfvermod, så blef
han efter de hvälfningar, som timade under hösten och vintern
1788—89, ansedd för en politiskt farlig person, i stånd till hvarje
våldsamhet; och han blef inom »patrioternas» kretsar föremål
för det bittraste hat, hvilket ej hade någon möda ospard att
svärta hans karakter och handlingssätt. Till och med hans
förhållande i Finland uttyddes till det värsta: det sades, att han
mottagit det honom erbjudna ryska guldet och sedan inför
konungen spelat den obesticklige; under affären vid Summa — en
hjältedat, med hvilken han sades skryta i tid och otid - hade
han hållit sig undan. [2] Man visste att han, oaktadt sin
slägtskap med den förnämste af Anjala-männen, yrkat att rättvisa
skulle skipas utan förskoning, och att han tillstyrkt nedsättandet
af en krigsrätt för ransakning öfver den olyckliga
Qvistrums-affären. Det utspreds, att han vore författare till en af de mot
adeln riktade stridsskrifter, som i hög grad bidrogo att förbittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
