Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utanför Fredrikshamn, endast ännu mera hänsynslöst, på
grund af mindre tillsyn. Det politiska missnöjet ansågs
numera hafva sitt stamhåll bland flottans befäl; och dess
overksamhet jämte den oerhörda vårdslösheten i förvaltningen synes
hafva haft sin grund ej blott i bristande skicklighet och drift
hos ledarna, utan äfven i enskild hämndkänsla, som satte sig
öfver fosterlandets väl, till trots för det namn af »patrioter»,
hvarmed konungens motståndare älskade att benämna sig.
Förhållandet var icke okändt för konungen; och äfven han hyste ett
afgjordt misstroende till dem som hade ledningen af denna del
af krigsmakten. Redan vid fälttågets början uttalade han
öppet detta misstroende; [1] och det kunde icke annat än ökas genom
de underrättelser, som alltjämt ingingo. I sina förtroliga bref
till Armfelt röjde han ofta den yttersta otålighet öfver flottans
overksamhet, och har en gång gifvit luft åt sin vrede mot en
af hertigens rådgifvare i det starka uttrycket, att han önskade
att denne vore i hafvets djup. [2] Konungen var därjämte
särskildt missnöjd med sin broder storamiralen. »Han förtjenar»,
yttrade han en gång i vredesmod, »att jag skickar honom att
vara storamiral på Rosersberg.» [3] Hans missnöje yttrade
sig äfven i officiella skrifvelser till den tillförordnade regeringen.
I ett af dem yttrar han t. ex.: »Som vi ej kunna bruka mot
vår broder den militäriska stränghet, som kräfves, så hafva vi
ålagt kontreamiralen Nordenskjöld att personligen ansvara, om
ej våra ordres efterkommas». I ett följande yrkar han lagligt
tilltal mot »de höge och låge, som mot min befallning vållat
uppskof» med återlemnande af tagna priser. [4]
Utgången af flottans sjötåg 1789 rättfärdigade dessa
misstankar. Endast en gång mätte den sina krafter med fiendens
i det oafgjorda sjöslaget vid Öland, hvilket, om det ock aflopp
utan nederlag för de svenska vapnen, dock öfver dem kastade
den vida mera vanärande skuggan af misstanke om förräderi. [5]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
