Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de anfallande sig dock i närheten af Savitaipal och, utan tillfälle
till något slags skydd genom terrängförhållanden, utsatta för den
mördande elden från fiendens fältverk. Manfallet under
framryckandet blef stort, isynnerhet bland officerarna. Trupperna
kommo snart i oordning, oaktadt all ståndaktighet. En
kanonservis nedsköts: Armfelt steg själf af sin häst och serverade
kanonen. Biträdd af major Vegesack, öfverstelöjtnanterna Axelson
och Friesendorff, gjorde han otroliga ansträngningar för att åter
ordna de vikande trupperna. Det lyckades till en del, och,
skrifver Armfelt, »sedan jag såg mig i elden och fienden nästan
förundrad öfver vår envishet att ej lemna fältet, oaktadt dess dj—a
eld, så väntade jag något af lyckan och företagets dristighet,
då jag ärnade storma det högsta batteriet» [1]. Han satte sig
själf i spetsen för lifbataljonen af Nerike och Vermlands
regemente och stormade fram mot den fiendtliga ställningen, oaktadt
det fruktansvärda regnet af kulor, bomber och granater. Då
träffades han af en kula i axeln; han föll, och trupperna började
vika. En allmän flykt följde. Armfelts lif räddades af hans
adjutant Meijerhelm, som i kulregnet fått tre hästar skjutna
under sig; han hjälpte brigadchefen sanslös på en häst och förde
honom ur elden.
Ehuru svårt sårad, återfick Armfelt efter en stund
tillräckliga krafter att ånyo samla sina flyende trupper och på en half
fjerdingsvägs afstånd från den plats, där återtåget börjat, intaga
en ny ställning, för att afvakta de båda andra afdelningarnas
ankomst. Då de icke afhördes, anträddes återtåget i god
ordning. Vid Nurmipauni gjordes under två timmar ett uppehåll
för att göra front mot fienden, i händelse försök till förföljande
skulle göras. Detta inträffade dock ej: — »ryssarna voro så
glada att ej hafva fått stryk», säger Armfelt [2], »att general
Kruschkoff ej skickade en enda kosack att förfölja oss utom
kanonhåll från förskansningen». Krafterna sveko nu Armfelt, så
att han måste föras till Pardakoski; och trupperna samlades där
på aftonen, fruktansvärdt decimerade. Förlusten uppgick till
nära en tredjedel af hela den anfallande styrkan: icke mindre än
26 officerare, 15 underofficerare och 331 man voro döda och
sårade. — Sedermera återkommo Tawast och Gripenberg med
sina kolonner, hvilka icke lidit någon förlust, då de efter
hufvudkolonnens nederlag äfven anträdt återtåget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
