Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med den lifligaste oro erfor konung Gustaf den 9 Juni —
han hade då med sin skärgårdsflotta hunnit till Björkösund nära
Viborg — att hans vän blifvit farligt sårad; men mottog på
samma gång den oriktiga underrättelsen, att Savitaipal fallit i
hans händer. Han skyndade att samma dag sända honom två
bref, det ena, hållet i allmänna ordalag, genom ryske
kommendanten i Viborg, general Saltikov; det andra på annan väg. I
det sistnämnda brefvet uttrycker han på det lifligaste sätt sin
oro, hvilken i Gustafs fantastiska sinne icke minskades genom
minnet af den olycksspådom, som under förra året så ofta varit
på tal i hans bref [1]; samt underrättar att han utnämnt den
sårade hjälten till generalmajor och riddare af svärdsordens stora
kors. »Ni får dessa utmärkelser», skrifver konungen, »såsom en
gärd af rättvisa åt edra militäriska bedrifter och de tjenster, ni
gjort. Om jag gifvit dem förr, så skulle man hafva tillskrifvit
dem min vänskap, men nu har ni kommit afunden att
förstummas; och därmed är ett stort steg taget» [2]. Armfelt, som i
sitt svar lifligt uttryckte sin tacksamhet för konungens
deltagande i hans öde, förklarade, att han för ingen omtalat konungens
afsigt att hedra honom med de nämnda utmärkelserna, enär de
berodde på den oriktiga underrättelsen, att han gått segrande
ur striden, och att han icke ansåge sig berättigad att emottaga
dem. Han begagnade emellertid tillfället att för konungen
framställa den åsigt, som han äfven i sina efterlemnade anteckningar
uttalat, att stormningen af Savitaipal säkert skulle hafva lyckats,
om icke han själf sårad måst föras ur striden. — Konungen
fann dock icke skäl att återtaga sina ynnestbevis. Han ansåg,
enligt ett följande bref, att hans slagne vän ärligt förtjent dessa
hedersbetygelser: »Sedan ni var sårad», heter det, »har ni fört
befäl, ni har åter samlat edra trupper och åter fört dem mot
fienden». Han tillägger: »Jag har skickat eder svärdsordens stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
