Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen att icke sluta en separatfred, och såväl han som
preussiska ministern yrkade nu ifrigt på traktatens skyndsamma
ratificerande, sedan den med ilbud afgått till Finland.
Detta var emellertid ingalunda konungens afsigt: förbundet
med de allierade makterna var endast en nödfallsutväg, som först
skulle användas, sedan allt af den svenske underhandlaren
fruktlöst varit försökt såsom medel att nedstämma Rysslands anspråk
under fredskonferensen. Traktaten ankom ett par dagar sedan
denna börjat. Den blef aldrig ratificerad, men användes vid
underhandlingen till Sveriges förmån.
*
Konungen vistades till de sista dagarna af Juli på flottan
vid Svensksund, och Armfelt, ännu svårt lidande af sin blessyr,
uppehöll sig några dagar i Lovisa. Den 27 sammanträffade han
i nämnda stad med konungen, som därifrån begaf sig före
honom till Verelä, den plats vid Kymmene-älf, som genom de
fredsunderhandlingar, hvilka nu förbereddes, skulle erhålla ett
historiskt namn. Ryssarna innehade ännu bron öfver älfven —
stora landsvägen gick därifrån till Villmanstrand; men på andra
sidan hade den svenske generalmajoren Paulis armékår sitt läger.
Platsen emellan de båda lägren ansågs som neutralt område,
ehuru den tillhörde Sverige — den utgjordes af ödelagda
sädesfält, som tillhörde den under förra året afbrända byn Verelä —
och hade därföre af konungen blifvit utsedd till plats för
underhandlingarna.» [1]
Sedan konungen tagit sitt högqvarter i det svenska lägret,
begaf sig Armfelt på väg från Lovisa, och erhöll i Peipola den
30 Juli konungens muntliga förhållningsorder för det blifvande
sammanträffandet med general Igelströhm. Armfelt skref därifrån
samma dag till sin hustru, att han hela dagen skulle arbeta med
konungen: »i morgon bittida reser jag mot den ryska
fredsängeln. Sjuk är jag förb—dt; men själens styrka och eld gifva
kroppen krafter. Intet nytt vet jag, annat än en allmän önskan
om fred».
De båda fullmäktiga, som skulle mäta sina krafter med
hvarandra i underhandlingen, sedan de förut mötts i striden,
[1] Konungen var angelägen att de ej skulle ega rum på ryska
området: om den svenske underhandlaren uppsökt den ryske på andra sidan
gränsen, skulle det hafva sett ut, som om han sökt freden hos segraren. Se hans
bref till Armfelt, anf. st. s. 162. hvarest föreskrifter i detta afseende meddelas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0342.html
