Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(n. b. sedan Oczakow och Bender blifvit raserade), att hon t. o. m.
skulle återgifva Krim det oberoende, som blifvit det
tillförsäkradt genom freden i Kainardge, . . . att det vore förvånande,
att jag för ett ords skull ämnade hindra fredens afslutande; att
han icke kunde betrakta denna brytning såsom annat än början
till ett nytt krig, hvilket gjorde målets vinnande så mycket
ovissare, som min begäran, långt ifrån att påskynda den sak,
jag önskade, tvärtom skulle fördröja den; och att kejsarinnan
kunde hafva rätt att fordra, att jag hyste mera förtroende till
hennes ärlighet, än jag visat. Dessa anmärkningsvärda ord
ansågos emellertid icke å vår sida såsom tillfyllestgörande; och baron
Armfelt, som hade befallning att utröna, om detta verkligen vore
Rysslands sista ord, afbröt konferensen, tog afsked af den ryske
fullmäktige och steg upp i sin vagn. General Igelströhm gjorde
på samma sätt; och man gjorde sig redan i ordning att slå ner
tälten, då baron Armfelt, som hade fått sina föreskrifter, åter
steg ner, som om han ytterligare öfvertänkt saken, och åter
gick in i sitt tält, hvarest baron Igelströhm, då han såg hans
rörelse, äfven infann sig. Baron Armfelt visade honom sin sorg
öfver att för en ordstrid se ett så välsignelserikt verk afbrytas;
och efter en timmas samtal öfverenskommo de, att baron
Igelströhm skulle skrifva honom ett bref, i hvilket han skulle
upprepa en del af hvad han sagt muntligen, och att baron Armfelt
skulle använda detta bref för att se, om han kunde öfvertala
mig att gifva efter».
Igelströhms bref anlände den 13 på aftonen. Det började
med orden: »Je regarde donc nos conférences comme rompues»,
och utgör, enligt Igelströhms egna ord, icke en diplomatisk
skrifvelse, utan en »effusion de coeur», hvari under »vänskapens språk»
på det lifligaste beklagas, att underhandlingarna icke fört till
något mål. Vidlyftigt föreställer han Armfelt, huru föga som för
Sverige stode att vinna af Turkiet, och att en förbindelse med
Ryssland vore ojämförligt »plus sûre, plus solide et plus
respectable». Hans herskarinnas bestämda förbud tilläte honom icke
att emottaga anbudet om Gustaf III:s »bona officia» för freden
med turkarna. Han slutar med att tillkännagifva, att denna
vore färdig att afslutas: konungens medverkan skulle redan nu
vara öfverflödig.
Konungen skyndade att genast i Armfelts namn besvara
detta bref på följande sätt:
»Nej, min bäste baron, våra konferenser äro icke afbrutna.
Konungen önskar uppriktigt freden; han önskar ännu ifrigare
att vinna kejsarinnans personliga vänskap; och om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
