- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
334

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grannlagenhet länge har förmått honom att motsätta sig allt, som
kunde se ut såsom ett öfvergifvande af sin bundsförvandt, så
vill H. Maj:t, sedan han blifvit öfvertygad, såsom jag sökt visa
honom, genom vice kanslerens bref och genom E. Exc:s yttrande
under dagens öfverläggning, att Porten skall blifva tillfredsställd,
och att kejsarinnan ärnar uppoffra sina fördelar till förmån för
det allmänna lugnet, — äfven gifva ett prof på sitt förtroende
genom att åsidosätta den grannlagenhet, som, om vi också anse
den såsom öfverdrifven, likväl är icke mindre berömvärd». [1]

Saken kunde efter detta bref anses afgjord; och de båda
fullmäktiga sammanträdde följande dagen till sitt första och sista
officiella sammanträde, hvarvid protokollet fördes å svenska
sidan af kongl. sekreteraren Ehrenström, å den ryska af assessor
Kuder. Den turkiska frågan var genom konungens medgifvande
utesluten från fredstraktaten; men konungen var ej sinnad att
låta därvid bero. För att trygga sig mot beskyllningen att ej
hafva tillgodosett sin bundsförvandts intressen, lät han Armfelt
till protokollet diktera en förklaring, hvarest Ostermanns och
Igelströhms ofvannämnda bref angående det snart förestående,
för Turkiet fördelaktiga fredsslutet åberopades såsom skäl,
hvarföre han ansåg sin bundsförvandts öde tryggadt. »H. Maj:t»,
heter det till slut, »har för stort förtroende till kejsarinnans
gifna ord, för att icke betrakta detta såsom en lika bestående
försäkran som det skrifna ordet i de mest högtidliga traktater.» [2]
Igelströhm protesterade och sökte undanflykter; Armfelt hotade,
enligt konungens ord, att »rompera, om en så oerhörd sak
hände, att ej intaga en deklaration i protokollet». »Den
förstnämnde var ej nog hemma i ministeriella ärenden för att känna
styrkan i ordasätten», och måste låta därvid bero; »och som
detta var första och sista konferensen, blef deklarationen utan
svar». [3] I sin berättelse om freden till hemliga utskottet vid
Gefle riksdag, hvarur vi hemtat dessa sistnämnda ord, tillägger
konungen: »Hemliga utskottet kan finna af allt detta, att jag
nogsamt uppfyllt mina förbindelser med Turkarna . . . och att


[1] Koncept, egenhändigt af konungen, Gust. MSS., vol. 6; Igelströhms
bref 2/13 Aug. i Riksarkivet bland Handl. rör. freden i Verelä.
[2] Gustaf III:s bref, anf. st. s. 168. Jfr Schröderheim, s. 164.
[3] I den berättelse om fredsslutet, som konungen afsände från Verelä
den 20 Augusti till grefve Düben, berättar han på följande sätt förloppet
härvid: «Igelströhm märkte väl att något låg härunder, men kunde ej genast
finna sig, hvad han skulle svara; och baron Armfelt begagnande sig af detta,
under sken af dess svaga helsa, påskyndade så renskrifningen af
fredsinstrumentet , . . . att han icke lemnade fredskonferensen förr än traktaten var
underskrifven.« (Riksark.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free