Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ej heller bedragit Preussen och England, då jag förekommit
dem om min föresats, långt innan den fullbordades».
Freden undertecknades i Armfelts tält vid Verelä den 14
Augusti kl. half 4 e. m.
Konung Gustaf hade i allt väsentligt måst böja sig för
kejsarinnans vilja med afseende på traktatens ordalydelse. Men
han hade förstått att åt den länge omtvistade frågan om den
turkiska fredsunderhandlingen gifva en vändning, som antydde
att han gått obesegrad ur den diplomatiska fejden. Äfven i
fråga om gränsens förändring hade Ryssland vägrat att göra
något medgifvande: fredsfördragets 2 § innehöll, att
»gränsskillnaden å ömse sidor skall förblifva som den varit före utbrottet
eller början af innevarande krig». Men under hand hade den
ryske fredsunderhandlaren lofvat, att en gränsreglering efter
vänskaplig öfverenskommelse skulle företagas, sedan freden blifvit
sluten, hvarigenom undvekes allt sken att landafträdelsen blifvit
Ryssland aftvungen. I fördragets 7:de artikel inflöt en antydan
härom, genom orden att man ej medhunnit att »reglera
åtskilliga punkter och föremål, bidragande till att stadga och befästa
en god grannsämja och fullkomligt lugn på gränsen»; dessa
oafgjorda frågor skulle efter vänskaplig öfverenskommelse regleras
af de ambassadörer eller plenipotentiära ministrar, som genast efter
fredsslutet skulle å ömse sidor afsändas. — Muntligen gafs
äfven försäkran om beviljandet af penninge-understöd och
uttalades förhoppning, att den återställda goda grannsämjan skulle
leda till afslutandet af ett förbund mellan de båda makterna.
Själf hade konungen, såsom vi sett, skriftligen, ehuru ej
personligen, deltagit i underhandlingen; de framgångar, som
vunnos, måste väsentligen tillskrifvas hans skicklighet. Men äfven
Armfelt, som med sitt vanliga nit och trohet bevakade sin
konungs och sitt lands intressen, hade gjort sig väl förtjent af
bådas tacksamhet. Utgången hade kunnat blifva helt annorlunda,
om ej konungen vid sin sida haft en man med Armfelts
personliga egenskaper och snabba uppfattning. Därjämte gjorde han
allt hvad han kunde för att styrka konungen i sina fredliga
afsigter, [1] och samtiden ansåg, att hans inflytande härvid icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
