Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvälfningen 1789 hade, såsom nämndt är, medfört Gustaf
III:s förbindelse med åtskilliga politiska förmågor af annat slag
än de nämnda: de båda presterna biskop Wallqvist och prosten
Nordin, båda män af hufvud och duglighet i det allmänna, ehuru
de voro hvarandras ifriga motståndare; den sistnämndes broder,
landshöfdingen af Nordin, underståthållaren Ahlman, lagman
Håkansson, revisionssekreteraren Låstbom o. s. v. Vid ingen af
dessa, biskop Wallqvist måhända undantagen, var konungen
likväl personligen fästad; och de voro icke egnade att i det
dagliga samlifvet fylla tomrummet efter äldre förbindelser. Ingen
af dem kunde rubba Armfelts personliga ställning hos konungen;
hans världsvana, hans nära enskilda bekantskap med konungen,
hans på många olikartade områden pröfvade förmåga, allt
måste gifva honom ett obetingadt företräde framför dessa
nykomlingar. Konung Gustaf var glad att kunna sätta sin gunstling
i spetsen för dem, med hvilkas råd han styrde sitt rike efter 1789.
Likväl var han långt ifrån att tillstädja honom ett
afgörande inflytande på ärendena. Gustaf III var afundsjuk om sin
makt; och det var icke utan missnöje, som han erfor att
Armfelt ansågs ega ett afgörande inflytande på hans
regeringshandlingar — något, som dennes stolta hållning och oförsigtiga
yttranden ofta gåfvo anledning att tro. Konungen protesterade mot att
någon »favorit-regering» egde rum. Han förklarade för Leopold
redan 1790, att han, om Armfelt dog — dennes vacklande helsa
ingaf vid denna tid farhågor, att hans bana snart skulle slutas —
icke ärnade så nära förena sig med någon; [1] och han ville
bibehålla honom i den beroende ställning, han hittills intagit. [2]
Häraf förklaras en viss ojämnhet under dessa år i förhållandet
mellan de båda vännerna, hvilken gaf hofsqvallret mycket att
tala om.
Armfelt trädde i nära förhållande till flere af männen från
1789. Särskildt var detta fallet med lagman Håkansson, en
skicklig ämbetsman, som under riksdagen 1789 i borgarståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
