Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina politiska vänner. Ingen fanns bland uppkomlingarna efter
1789, ej heller bland konungens gamla omgifning, som kunde
göra Armfelt platsen på allvar stridig i hans förtroende.
Hans gamle motståndare Toll var ohjälpligen fallen i
konungens ögon; dennes »skapelse», finansministern Ruuth, hade
ej lyckats att till konungens belåtenhet fylla de stora anspråk, som
kriget ställt på statskassan, lika litet som han i sina
underhandlingar med de allierade makternas ministrar om subsidier ansågs
hafva visat tillräcklig fasthet och skicklighet. [1] Munck hade,
genom våldsamheten i sitt lynne, hvilket föranledde oupphörliga
tvister, och sina omättliga anspråk allt mera blifvit konungen
obehaglig, och denne var nöjd att han med honom gjort sin
»äktenskapsskillnad», samt hade ingen lust att förnya »ce
mariagelà». [2] Schröderheim hade, redan före riksdagen 1789, upphört
att vara på den gamla foten med sin konung, och hans
hållning under dess strider hade ej bidragit att återställa det forna
vänskapsförhållandet. [3] Ej heller Rosenstein och Adlerbeth
räknades efter denna kritiska tidpunkt till konungens vänner.
Om alla dessa personer, som jämte Armfelt en gång under
lugnare tider stått konungen nära, nu ogärna sågo Armfelt intaga
främsta platsen, så hade deras ord intet att betyda. [4]
Af dem bland konungens gamla omgifning, som ännu togo
del i allmänna angelägenheter, qvarstodo sålunda nästan endast
ämbetsmän till yrket, sådana som riksdrotset Wachtmeister och
statssekreteraren Franc, eller hofmän, hvilka tillfälligtvis kommit
att bekläda höga ämbeten, såsom grefve J. G. Oxenstjerna.
Den sistnämnde hade aldrig egt inflytande i politiska frågor; de
förstnämndas hade väsentligen varit begränsadt till de ärenden,
som tillhörde deras ämbetsförvaltning, och förblef det äfven
sedermera, ehuru konungen visserligen alltid med förtroende
lyssnade till dessa förtjenta mäns råd. — Endast i
öfverste-kammarjunkaren och generallöjtnanten frih. Ev. Taube, som länge
stått konungen mycket nära och vid denna tid började få
inflytande i frågor rörande den yttre politiken, kunde Armfelt
befara en medtäflare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
