- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
351

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Igelströhm bestämd till ambassadör. Taubes sjukdom förhindrade
emellertid hans mottagande af denna befattning; och icke heller
Igelströhm, som på kejsarinnans namnsdag den 5 December
utnämndes till ambassadör i Stockholm, kom någonsin dit.
Anledningen var, att han icke mäktade åstadkomma uppfyllandet
af de i Verelä gifna löftena.

De diplomatiska förhandlingar, hvartill dessa gåfvo
anledning, syntes i stället på våren 1791 antaga karakteren af häftiga
kontroverser.

I slutet af November 1790 afgick ett nytt påminnelsebref
från Armfelt till Igelströhm, på hvilket denne i Januari följande
året svarade, äfven nu i allmänna och undvikande ordalag [1];
och det ryska sändebudet i Stockholm, baron Pahlen, fick från
sitt hof instruktioner att »söka lugna konungen och Armfelt» [2].
Det ryska kabinettet ville vinna tid, för att slippa vidröra dessa
ömtåliga frågor, och sökte länge undanflykter, som afsågo att
förringa värdet af de muntliga löften af Igelströhm, på hvilkas
uppfyllande så ifrigt yrkades.

Men konung Gustaf ville icke låta saken därvid bero.
Vinnandet af en ny gräns var den tanke, som från krigets början
föresväfvat honom; och hans medgifvande af freden hade, såsom
vi sett, i väsentlig mån gjorts däraf beroende. I ännu högre
grad hade erhållandet af subsidier blifvit en hufvudfråga, sedan
det visat sig, att krigets kostnader utarmat landet, och då det från
Preussen erhållna penningelånet skulle betalas. — Gustaf III ansåg
sig hafva rätt att fordra denna ersättning för de förmåner, han
afstått genom att ej ratificera fördraget med England och
Preussen. Då Ryssland syntes vilja undandraga sig uppfyllandet af
sina förpligtelser, togo underhandlingarna med de nämnda
allierade hofven, hvilka fortfarande stodo på spänd fot med


[1] Ett utdrag af detta Igelströhms bref är tryckt hos Cederstråhle,
anf. st. s. 25.
[2] Se Hist. Tidskr., anf. st. sid. 317, noten. Han tyckes också, att
döma af ett (odateradt) bref från Armfelt till Gustaf III, i detta afseende
hafva gjort sitt bästa, och säkerligen vida mer än hans hof önskat. Han hade
förtrott Armfelt, att kejsarinnan personligen vore högst intresserad för
uppfyllandet af de muntliga löftena med afseende på gränsen; den väntade
ambassadören skulle dels i växlar, dels i värdepapper medföra den äskade
penningehjälpen; kejsarinnan önskade lifligt att få underhandla med konungen
direkt o. s. v. — Föga vördnadsfullt yttrar sig Armfelt i en annan biljett
om ambassadörsfrågan: »La vieille cousine paraît fort tentée d’avoir un
ambassadeur à sa cour et d’étaler vis-à-vis de V. M. toute sa coquetterie».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free