Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sändebud, som fredstraktatens 7 § innehöll, borde äfven leda till
afslutandet af en allians mellan Sverige och Ryssland; därtill knöto
sig — »last, not least» — äfven förhoppningarna om erhållande
af penningeunderstöd från sistnämnda land.
Redan från början visade det sig emellertid, att det ryska
kabinettet icke ärnade brådska med uppfyllandet af dessa löften,
hvilkas obestämda form medgaf hvarjehanda undanflykter.
Generalmajor Stedingk afsändes från Finland direkt till Petersburg
i särskild beskickning, och han kunde redan den 22 September
berätta, att han på ett smickrande sätt blifvit mottagen af
kejsarinnan. Men den ryska beskickning, som samtidigt borde
hafva afgått till Stockholm, befann sig vid Stedingks ankomst i
god ro i Petersburg. Först i slutet af Oktober ankom baron
v. d. Pahlen såsom tillfälligt ryskt sändebud till Stockholm; och
icke ens då afhördes något rörande de löften, som Armfelt
erhållit i Verelä, vid hvilka hans konung fäste synnerlig vigt och
hvilkas uppfyllande han med otålighet afvaktade. Ingen stod
närmare att härom påminna det ryska kabinettet än den svenske
fredsunderhandlaren; och redan den 4 Oktober hade han genom
Stedingk afsändt ett bref till general Igelströhm, hvari han
uttryckte sin förvåning och missnöje öfver detta dröjsmål och
däröfver begärde förklaring [1]. Igelströhms svar af 26 Okt./6 Nov. — egenhändigt korrigeradt af kejsarinnan — innehöll i allmänna
ordalag försäkran att gå konungens önskan till mötes; men
gjorde samtliga de sväfvande frågorna beroende af
ömsesidig utnämning af ambassadörer — Stedingk och Pahlen voro
endast tillfälliga sändebud utan diplomatisk rang — samt
antydde, att penningfrågan kunde afhandlas, först sedan ett
förbundsfördrag blifvit slutet. Då ett sådant vunnits, skulle
kejsarinnan »göra sig ett nöje af att underlätta konung Gustafs
finansiella förlägenhet» [2].
Till svensk ambassadör var redan, på Armfelts inrådan [3],
utsedd generallöjtnanten Ev. Taube; från ryska sidan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
