Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven den nye ambassadörens hufvuduppgift skulle blifva att
så mycket som möjligt förringa deras betydelse. Stedingk,
som likväl ansåg Stackelbergs afsändande såsom en diplomatisk
seger och som fortfarande förde ett stolt och hotande språk,
väntade emellertid det bästa af hans beskickning och antog för
gifvet, att åtminstone de i Verelä gifna löftena skulle komma
att uppfyllas [1].
Medan detta diplomatiska krig pågick i Petersburg, visade
man från rysk sida all möjlig uppmärksamhet mot Armfelt, som
medelbarligen varit dess upphof. Kejsarinnan betygade för
Stedingk sin »aktning för baron Armfelt, hvars uppförande hon
måste gilla» oaktadt hans upprepade påminnelser; Markoff,
chefen för utrikesafdelningen i ryska kabinettet, yttrade sig om
honom i smickrande ordalag. Själfva baron Igelströhm gillade,
enligt Stedingks berättelse, »Armfelts dåliga lynne och sade, att
detta vore bevis på hans fintlighet» [2]; och det ryska sändebudet
ad interim i Stockholm, general v. der Pahlen hade från början
kejsarinnans uttryckliga befallning att i allt rätta sig efter
Armfelts anvisningar och söka göra sig honom bevågen [3].
Baron von der Pahlen tillhörde en lifländsk adlig slägt,
som under Karl XI erhållit friherrlig värdighet på svenska
riddarhuset; hans farfader hade såsom svensk generaladjutant blifvit
förd i rysk fångenskap under Karl XII:s tid. Han ansåg sig
därföre såsom svensk och visade från början mycken ifver att
tjena Sveriges intressen. Han var liksom Armfelt militär och
synes, liksom denne, hafva älskat att erinra därom, att han ej
vore diplomat af yrket. Så mycket lättare var det för ryska
kabinettet att vid förefallande behof förringa vigten af hans
uttalanden: furst Potemkin lät Stedingk förstå, att denne tillfällige
representant för den ryska kejsarinnan vore tämligen främmande
för den högre politiken [4]. Då man fann, att han hade varit
mera eftergifvande för Sveriges fordringar, än man önskade i
Petersburg, behöfde man därföre icke ikläda sig något ansvar.
— Konung Gustafs bevågenhet lyckades Pahlen emellertid vinna,
och konungen önskade, att han blefve utsedd att underteckna
den blifvande traktaten [5].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
