Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han icke märkt den skugga, han genom ett dylikt uppträdande
kunde kasta på mig.» [1]
»Konungen å sin sida, som samma dag han anlände till
Gefle, talte med mig om denna sak, var i viss grad missnöjd
med Muncks foglighet och framför allt med det sätt, hvarpå
han dragit sig ur spelet. Jag gjorde allt hvad på mig ankom,
för att ursäkta och rättfärdiga honom; men det var förspilld
möda hos en person af konungens ridderliga karakter.» —
Armfelt var emellertid, oaktadt han hade denna färska
erfarenhet af Muncks hänsynslösa uppförande, angelägen att icke
synas hafva bidragit till den ofärd, som syntes hota honom,
sedan hans brott blifvit upptäckt. Han hade all möda ospard
för att förmå konungen att lemna honom tillfälle att förklara
sig, och det var på Armfelts tillstyrkan, som Munck på ett så
grannlaga sätt som möjligt, genom sin egen bror, underrättades,
att man vore hans förfalskningar på spåren. Från Gefle skref
han, såsom vi sett, ett försonligt bref, oaktadt hvad som
nyligen förefallit, [2] och utverkade konungens löfte, att Munck skulle
få personligen inför konungen, efter dennes återkomst till
Stockholm, förklara sitt uppförande. — Munck dröjde emellertid att
inställa sig, och Armfelt begaf sig då själf till honom och gjorde
honom föreställningar om hvad saken gällde. »Han syntes»,
berättar Armfelt, »rörd af mina skäl; men beklagade sig mycket
öfver konungens kallsinnighet och orättvisa. Omsider kommo
vi till det resultat, att, då han finge audiens, skulle han
anförtro konungen hela hemligheten, så väl med afseende på denna
sak som andra af större vigt; men att konungen med lugn
skulle höra honom. — Detta samtal egde också rum den 6 eller
7 Mars; men störtade Munck helt och hållet i konungens ögon.
Denne sade mig därom följande ord: »Ett samtal på fem timmar
räckte icke till för att bringa saken därhän, att vi förstodo
hvarandra, därföre att han aldrig ville säga hvad jag ville veta, och
jag icke ville höra saker, som icke hörde dit. Den mannen vill
sin egen undergång, och jag är trött på att söka rädda honom
mot hans egen vilja.» Konungen var verkligen högst förtörnad,
«Gud nåde den som, då han flickan ser,
ej går själf, men skickar en kamrer,«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
