- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
384

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett memorial, skrifvet på hans vis, i hvilket han anklagade mig,
såväl som andra personer, med hvilka jag likväl icke hade
något gemensamt, att bedraga konungen och ständerna. [1] Jag
fäste föga uppmärksamhet vid denna galenskap: — man kan
knappast gifva ett annat namn åt denne mans ofta upprepade
otidigheter, hvilka för det mesta endast voro följder af gräl i
hans hem, elaka drömmar eller spådomar af den beryktade
mamsell Arfvidsson, som i en kopp kaffe förutsåg människors
öden. Då jag emellertid icke gjort Munck något ondt, utan
tvärtom handlat mot honom såsom hederlig karl och vän, utan
att någonsin vara den förste att bryta de osäkra
fredsfördrag, som han ofta slutit med mig, så var jag litet förargad
öfver hans uppträdande. Vid middagen, tillsammans med några
vänner samma dag som jag reste, omtalade jag detta nya
anfall af Munck såsom en löjlighet, i synnerhet vid en tid, då det
vore nödvändigt att konungens vänner slöte sig tillsammans.
Samtalet uppehöll sig endast ett ögonblick vid detta ämne; och jag
gaf icke akt på att den gamle öfverstelöjtnant Armfelt, min
aflägsne slägting . . . hade fästat större uppmärksamhet vid denna
obetydlighet, än som varit att önska.»

»Jag hade icke förr lemnat hufvudstaden, än Armfelt gick
och sökte upp major Gedda vid andra lifgardet och förmådde
honom att följa med till grefve Munck, som han utmanade till
duell, därför att denne, såsom han sade, uppfört sig illa mot
hans slägtinge och vän. Ingenting var mindre i sin ordning än
denna åtgärd; och utan Geddas klokhet skulle den kanske ha
kunnat förorsaka mig allvarsamma olägenheter. Han lugnade den
första hettan genom undanflykter; och baron Essen, som följande
dagen tillkallades såsom Muncks sekundant, fullbordade sakens
biläggande. Detta skedde så mycket lättare, som grefve Munck
lyckligtvis icke i allmänhet var någon vän af dueller. Man skref
till mig om denna sak, och Gedda berättade mig alla
biomständigheterna vid detta besynnerliga och okloka uppträde. Jag
blef högst förtretad, och om icke ett bref från Munck hade
kommit, som satte mig i tillfälle att uppriktigt förklara mitt
tänkesätt och erbjuda honom min vänskap, så var jag beredd att
offentligen desavouera Armfelts uppförande. I sitt blinda nit hade


[1] Anklagelseakten, som enligt Schröderheims ord, var «ridikyl«,
gällde utom Armfelt, äfven Ruuth, Klingspor och Schröderheim. Se vidare
härom den sistnämndes skrifter, s. 112 o. f. Konungen ansåg detta
memorial, såsom billigt var, icke förtjena någon uppmärksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free