Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den olyckliga fredagen den 16 Mars var ett stort slädparti,
hvari deltogo nästan alla ledamöterna af den s. k. oppositionen.
Jag erinrar mig icke, om några af de sammansvurna voro bland
dem, som tillställt denna lilla fest. H. Maj:t hade också farit ut i
släde, för att åse hela cortègen, som for nedanför Haga på
Brunnsviken. På morgonen hade riksdrotset varit hos konungen
för Muncks sak, hvilken redan börjat handläggas vid
kämnersrätten. Man har sagt mig, att konungen denna dag var vid
ovanligt nedstämdt lynne och att han talat om Idus Martii, mot
hvilken han, liksom Julius Cæsar, hade en särskild motvilja. Jag
ärnade resa till Haga och äta middag, men grefvinnan . . .’s
sjukdom förmådde mig att ändra mitt beslut; för öfrigt var jag
rätt nöjd att kunna egna några stunder åt vänskapen och mina
enskilda angelägenheter, åt hvilka jag nästan aldrig hade tid att
offra mera än några minuter . . . Konungen kom på aftonen
på spektaklet och begaf sig att supera i operahuset med sitt
vanliga sällskap. Jag ämnade också begifva mig dit, så snart
som man hos grefve Rewentlow gått till bords; jag skulle t. o. m.
ha kunnat resa därifrån förr, men den aktning och vänskap,
som jag hade för denne aktningsvärde man, gjorde att jag
ansåg mig vara honom skyldig all uppmärksamhet. I samma
ögonblick, som jag skulle gå, hejdades jag af baron J. v.
Düben, en af riksgäldskontorets revisorer, som länge talte om en
angelägenhet vid denna revision. Slutligen ryckte jag mig lös
från detta ledsamma samtal och skyndade hem för att påtaga
min maskeraddrägt.»
»Då jag kom hem, blef jag förvånad öfver att finna min
våning tom och ingen betjening, men allt i ordning, som jag
behöfde på balen. Som det redan var sent, ville jag skynda
mig för att kunna hinna träffa konungen, innan han slutat sin
supé; och utan att vänta eller fråga efter mitt tjenstefolk, klädde
jag mig i min venetianska domino och begaf mig till
operahuset. När jag kom dit, märkte jag ingenting ovanligt. Andra
lifgardet, hvars sekundchef jag var, hade vakt den dagen. Då
jag steg uppför trappan, för att genom stora salen gå in i
konungens rum, tänkte jag endast på att se efter truppens
hållning och prydliga skick. Jag hade gjort mig otroligt besvär
därmed, för att den icke skulle blifva sedd öfver axeln af
hoffolket och föraktas af oppositionen, som hade särskilda
anledningar att ej tåla denna trupp.» [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
