Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Då jag kom till ingångsdörren, sade portvakten: »Herr
generalen har rättighet att gå in, men icke att komma ut igen.»
Jag trodde, att han mistat förståndet och låtsade icke förstå
honom samt öppnade själf dörren. Då närmade han sig till
mig och sade; »Kungen är sårad af ett pistolskott, och ingen
får gå ut, ty man vill gripa mördaren.» Jag blef så häpen
öfver denna förskräckliga nyhet, hvilken likväl föreföll mig
osannolik, att mina tankar förvirrades; och utan att alldeles tro på
hvad denne man berättat mig, tog jag en annan väg för att
komma in i konungens våning. Knappt hade jag gått några
steg, förr än mina krafter syntes svika och mina knän ej längre
ville bära mig. Ingen fanns i förstugan; matsalen var endast
upplyst af ett enda ljus, och där fanns endast en liten page,
som satt och grät vid kakelugnen. Jag frågade: Hvar är
kungen? — I divanen, svarade han snyftande. — Sårad? frågade
jag. — Ja. — Jag störtade genom salongen och kabinettet, men
erinrar mig icke hvilka som voro där; allt hvad jag därom vet,
är att där voro några få personer och att där herskade en
ovanlig tystnad. Några dagar förut hade konungen låtit inreda sin
våning i operahuset, så att han bakom sitt stora kabinett hade
en divan och ett litet enskildt rum, allt i öfverensstämmelse med
den nyss färdiga inredningen på Haga. Från balsalen hade H.
Maj:t blifvit buren till divanen.»
»Jag stiger in, helt förfärad; jag vill minnas, att spanske
ministern chevalier Corral och preussiske ministern baron
Brockhausen [1] också voro där, jämte några pager och
kammartjenare. Så snart kungen fick se mig, sade han: »Min vän, skulle
ni någonsin hafva trott, att jag skulle bli sårad bakifrån?» —
Han räckte mig därpå handen och smålog, samt sade med
anledning af den obeskrifliga bestörtning, hvari jag befann mig:
»Var icke så förskräckt, min kära Armfelt; ni vet hvad det är
att vara sårad. Det här är ingenting, det gör icke alls ondt.»
Under tiden såg jag huru blodet strömmade och färgade den
gråa mantel, som kungen hade svept kring nedre delen af
kroppen, samt öfverdraget på soffan. Jag hade hjärtat så beklämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
