Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare bekanta, att jag skulle vilja svära på, att dessa båda
herrar voro med i komplotten. Baron Kurck, som sedan
frikändes, kom med de andra och bad mig tillåta honom komma
ut, för att, som han sade, gå och lugna sin fästmö; och jag
beviljade det utan närmare besinnande, af den vana, som jag
alltid haft, att icke säga nej till personer, hvilka endast tycktes
hafva redbara och tillbörliga afsigter. Tjenstgörande
generaladjutanten, general Klingspor, var i yttersta oro och förberedde
redan inom sig planer för sitt uppförande, så vida konungens
sår medförde döden, utan att han likväl försummade någonting
af förställningskonsten hos en gammal hofman, hvilken under
skenet af ärlighet och uppriktighet och genom ett viss sätt att
skicka sig vet att dölja ett förtorkadt hjärta.»
»Då jag återkom till konungen, fann jag hans båda bröder,
riksdrotset, hela corps diplomatique o. s. v. församlade, och
rummen fulla af personer af alla samhällsklasser. Då jag
underrättade H. Maj:t, att La Perrière var i lugn hemma hos sig,
sade han: »Så mycket värre! Det är då en svensk; men låt
oss icke tala därom nu. Se här någonting, som ni skall läsa!»
Han stack då i handen på mig den bekanta biljett, skrifven
med blyertspenna, som Liljehorn författat, och som, i stället att
hindra konungen att begifva sig på balen, tvärtom bestämt
honom för att begifva sig dit.»
»Konungen var icke af naturen modig. Han hade en
medfödd rädsla, som han bevarade under hela sitt lif — i småsaker;
men detta hindrade icke, att han i alla vigtiga ögonblick, då
det behöfdes att visa mod och bestämdhet, var en öfverlägsen
man och detta med en oändlig ledighet och behag. De som
icke kände honom nära, beundrade honom såsom en man, född
till hjälte; de som däremot kände hans svagheter, så väl de
medfödda som dem, som voro följder af hans uppfostran, sågo
i honom någonting ännu högre än en hjälte . . . Han ansåg
detta olycksaliga bref såsom en list eller en liten intrig; kanske
betraktade han det t. o. m. såsom en utmaning, för att sätta
hans mod på prof. Oaktadt baron Essens böner — för honom
hade han visat biljetten, strax sedan han mottagit den —
skyndade han därföre att begifva sig till balen och gick ner i salen,
så fort klockan slagit 11, något som han aldrig brukat göra.»
»Jag utelemnar här alla detaljerna rörande mordet; eftersom
styrelsens afsigt under första tiden efter detta brott ännu icke
var att beskydda och belöna konungamördarna, hafva offentliga
skrifter därom lemnat en tämligen noggrann redogörelse. Sedan
jag läst det ofvannämnda brefvet, tänkte jag öfver, hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
