Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 18 år.» — »För Guds skull, E. Maj:t, inföll jag, ändra denna
punkt, då E. Maj:t vet huru utveckladt förstånd och omdöme,
som denne unge furste har; och bestäm tiden till 16 år i stället!»
— »Nej», svarade konungen; »ty om han har så mycket hufvud,
att han själf kan regera, så skall han vid den åldern vara lika
mäktig, som om han uppnått myndighetsåldern, och man skall
icke sätta sig emot honom, för att icke två år senare blifva
utan inflytande. I motsatt fall, om han är svag och liknöjd, så
kan man icke för länge utsträcka förmynderskapet öfver honom.
Men det behöfves en förändring af ett annat slag, hvarom vi skola
tala en annan gång.» — Vi blefvo nu afbrutna af konungens
båda bröder, som i samma ögonblick inträdde.»
»Jag återkommer till hvad som rör mig personligen.
Sedan jag på natten lemnat konungens sängkammare och mot kl.
5 på morgonen kom hem till mig, fann jag en mängd
människor, som väntade mig och voro i liflig oro öfver de faror, som
hotade oss. Några visade sina farhågor för den allmänna olycka,
som hotade, om konungen dog; andra, hvilkas synkrets var
trängre och egentligen omfattade deras egna intressen, syntes
endast sysselsatta med mig — d. v. s. med sig själfva,
därföre att mitt fall skulle medföra deras. Dessa sistnämnda gåfvo
mig de ifrigaste — och på goda grunder stödda — råd, för att
förmå mig att, medan ännu var tid, tänka på mig själf. Jag
var allt för gripen af afsky och smärta, för att icke önska att
ett ögonblick få vara ensam; och jag gjorde allt hvad jag kunde
för att blifva fri från dem alla, genom att låtsa mig ega mera
lugn och hopp, än mitt hjärta verkligen kände. Jag klädde af
mig och kastade mig på min säng; men det var icke möjligt
att tillsluta ögonen under de två timmar, som jag låg, och
hvilka syntes mig bra långa.»
»Jag steg upp och begaf mig till konungens våning, för att
höra hur det stod till. Man syntes där vara lugn. Läkarna
och fältskärerna, med undantag af Acrel, ansågo såret såsom
föga lifsfarligt, fastän det kunde medföra, att konungen blefve
krympling. H. Maj:t låg inslumrad och hade icke jämrat sig.
Kl. 9 skulle man sondera och undersöka såret, o. s. v. Folket
samlades i små hopar på gator och torg; alla gingo mot slottet
och kyrkorna. De båda borggårdarna i slottet voro fyllda af
människor, hvilkas bekymmer öfver konungens tillstånd och
förbannelser mot hans fiender gjorde ett oerhördt intryck på de
personer, af två olika slag med vidt skilda tänkesätt, som voro
tvungna att passera igenom denna folkmassa.» — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
