- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
395

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»En stund efteråt begaf jag mig åter till konungen, hvarest
alla läkare och kirurger voro samlade. H. Maj:t tycktes vara
lugn och t. o. m. glad; han skämtade öfver huru illa jag tagit
vid mig, då jag första gången såg honom, sedan han blifvit
sårad. »Huru skulle man kunna beherska sig vid en sådan tanke!»
sade jag. — »Och isynnerhet», återtog konungen, »var det mig
omöjligt att tro, att jag skulle bli sårad bakifrån: det skulle
fordras lönnmördare därtill!» — Dessa sista ord sades med mer
hetta, än han vanligen visade, då han talte om sin olycka. Då
konungen slutat att tala med oss, inträdde läkarna och man
började sondera såret. Denna operation borde kännas bra
smärtsam; Theels hand stacks nämligen nästan hel och hållen in i
såret, hvarifrån han likväl endast kunde uttaga några små
spiknubbar, därföre att återstoden trängt djupare in. Under hela
denna plågsamma operation höll konungen mig i handen,
hvilken han då och då hårdt tryckte. Några gånger förvreds hans
ansikte, men intet skrik, ingen klagan undslapp honom. Alla
sakkunniga, med undantag af de äldsta, syntes fulla af hopp;
och då man gärna tror hvad man önskar, så smickrade vi oss
med tanken att allt skulle gå bra, oberäknadt smärtan och de
olägenheter, som kunde blifva följder af olyckan.»

»Då jag lemnade konungens rum, därföre att jag kände
mig illamående genom det våld, jag måst göra på mig själf för
att vara närvarande vid denna långa och plågsamma operation,
kom en kammartjenare, skickad af drottningen, för att bedja
mig komma till henne. Jag begaf mig genast dit, och jag fann
henne i sitt toilettrum, högst orolig och bedröfvad. Hon frågade
mig med mycken ifver allt hvad hon kunde önska att veta
rörande konungens tillstånd, och sade, att hon lifligt önskade att
få se honom. Jag svarade, att jag skulle gå och underrätta
honom och se om han, efter de plågor han nyss utstått, vore i
stånd att taga emot någon. — Konungen hade efter
operationens slut verkligen önskat ett ögonblicks hvila, och alla, som
icke voro tjenstgörande, hade lemnat honom. Jag gick
emellertid helt tyst in i hans sängkammare, i afsigt att där afvakta
hans befallningar; men så snart han märkte mig komma in,
kallade han mig fram till sängen och gjorde mig några frågor,
om hvad attentatet hade gjort för intryck på folket. Jag sade
honom hvad jag hade sett och erfarit: att folket vore mycket
uppretadt mot hans fiender, och att vissa personer, då de sågo
folkets upphetsning, fruktade en olycklig utgång lika mycket
som de konungen tillgifna, ehuru af en helt olika anledning.
Därefter framförde jag drottningens uppdrag. Då befallde mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free