Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon därute, som vill se mig?» — Ja, E. Maj:t, svarade jag,
flera personer. — »Hvilka då?» frågade han. — Jag nämnde
flera, bland andra Pontus Liljehorn, en af de ännu ej upptäckta
sammansvurna, densamme som hade skrifvit den ofvannämnda
biljetten med blyerts. Denne man hade varit page och var
uppfostrad under konungens ögon samt erfor dessutom dagligen
konungens välgärningar. Konungen hade mycken välvilja för
denne usling; han befallde mig därföre att låta honom komma
in. Då han såg honom, räckte han honom handen: »Är det
icke förskräckligt, Pontus, att sedan jag under ett blodigt krig
undgått farorna, en lönnmördares kula skall lägga mig till
sängs?» — Pontus tycktes vara rörd, kysste konungens hand,
började utösa förbannelser öfver den skurk, som varit nog
nedrig att föröfva ett dylikt brott, och drog sig sedan tillbaka
med den säkraste hållning i världen.»
»Förmiddagen tillbragtes på detta sätt med att taga emot
olika personer, af hvilka några drogos dit genom nyfikenhet,
andra af deltagande för konungen. Samma förmiddag kom
polismästaren och berättade mig, att mördaren var upptäckt, och
att det var Ankarström, som man äfven trodde ega trådarna
till denna nedriga sammansvärjning. Jag underrättade H. Maj:t
därom. Han sade: »Det är två månader, sedan jag räddade
honom från en rättegång, som man ärnade anställa mot honom
på Gotland. Känner man några fler?» — Nej, E. Maj:t, men
många misstänkas. — »Så mycket värre!» svarade han; »jag vill
icke känna deras namn, och ingen får hädanefter tala med mig
därom eller om något, som därmed står i sammanhang; det är
endast revolutionsplanen, som jag en dag skulle vilja lära känna,
för att se, om den innehåller något förnuftigt.» — Efter detta
tillfälle aktade sig alla att vidröra någonting, som
sammanhängde med mordgärningen; och två eller tre dagar efteråt ville
konungen icke höra talas om något slags allmänna
angelägenheter utom Frankrikes, hvilka lifligt lågo honom om hjärtat.
Baron Taube hade emellertid mycken omtanke att dölja allt,
som kunde uppröra honom, så att han t. ex. aldrig fick veta
kejsar Leopolds död.»
»Konungen fortfor ännu fyra eller fem dagar att mottaga
personer, som icke till följd af sin ställning eller personliga
tillgifvenhet tillhörde hans dagliga omgifning. Så mottogos t. ex.
grefven och grefvinnan Fersen, grefve Brahe, ryske
ambassadören, baron d’Escars, den unge grefve Bouillé, o. s. v. — H.
Maj:t hade varit på spänd fot med grefvinnan Fersen för hennes
mans skul. Denna dam, lika vördnadsvärd genom sin karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
