Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt som möjligt, böra göra några ströftåg om nätterna; men
jag såg aldrig något spår af rörelse. Allt inskränkte sig till
ofta förekommande arresteringar af personer, som misstänktes
såsom delaktiga i brottet, med anledning af den tanke, som man
någon tid hyste, att mordförsöket sammanhängde med en
vidsträckt plan» [1]. — —
»Den 28 på aftonen föreföll konungen mig något bättre,
ty en slags hosta, som ansågs såsom ett dåligt tecken, hade
upphört. Då jag själf kände mig illamående och uttröttad, gick jag
tidigare än vanligt till hvila, och skref till drottningen, att jag
funnit H. Maj:t litet bättre; nästan alla läkarna begåfvo sig lugnt
hem. Jag lade mig, öfvertygad om att vår olycka icke vore så
öfverhängande; men min sömn blef afbruten kl. 1/2 4 genom en
biljett från tjenstgörande öfverstekammarjunkaren grefve
Wachtmeister, som underrättade mig, att konungen endast hade några
timmar qvar att lefva. Jag störtade ur sängen med en känsla
af oro och fasa, som jag dittills aldrig känt, och skyndade så
hastigt som möjligt i audiensrummet, hvarest jag såg läkarnas
bestörtning och fann, huru litet man kan räkna på deras konst,
när fara verkligen är på färde. Jag träffade där endast baron
Taube, som kommit dit något före mig; men inom en qvart
voro alla människor samlade. Då det var fråga om att genast
undersöka och anlägga förband på såret, ville man, att jag skulle
gå in; men då jag icke sedan första dagen varit närvarande vid
denna operation, ville jag icke göra det nu, för att icke själf
hafva den sorgen att vara den förste, som vände konungens
tanke på den öfverhängande faran, för den händelse att han icke
visste därom. Baron Taube gick in. Jag gick och klädde mig,
för att genast underrätta drottningen; sedan, mot kl. 7, gick jag
in till konungen, som jag fann sittande i en länstol, med hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
