- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
407

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag har trott mig böra anteckna detta för eftervärlden,
för att visa de åsigter, som hystes af denne snillrike furste i ett
ämne, på hvars bekostnad några stora män på ett allt för
öfvermodigt sätt velat lysa med sitt snille».

»Sedan nattvarden blifvit utdelad och biskopen gifvit
konungen den sista välsignelsen, aflägsnade han sig, och vi närmade
oss konungens säng. Han betraktade oss med en min af godhet
och ömhet, men utan att säga någonting. Jag tog en af hans
händer och kysste den flera gånger; konungen tryckte svagt
min hand och frågade Dalberg, som då och då kom och kände
på pulsen: »Huru tycker ni att det är»? — Jag mins icke hvad
han svarade, men jag frågade just då, om H. Maj:t icke tillät
mig att gå och hemta drottningen, hans son och hans anhöriga.
Han sade strax ja, men ändrade sig genast och återtog: »Det
är i alla fall bäst att vänta; jag är sömnig, och ett ögonblicks
hvila skulle göra mig godt».

»Jag drog mig tillbaka, för att kasta mig i en länstol vid
brasan. Knappt hade jag hunnit dit, förr än Dalberg kallade
på mig och sade: »Det är slut». Alla störtade fram, och vi sågo
ingen förändring i konungens ansigte, utom att hans ögon voro
slutna. Då sade jag till Dalberg: »Han sofver». — »Ja», svarade
denne, »den eviga sömnen». — Jag stack min hand under täcket
för att känna, om hans fötter voro varma. De voro alldeles
icke kalla, och jag yttrade då: »Det är blott en svimning».
Dalberg lyfte på ett af ögonlocken, utan att svara, och visade oss
ögat, hvars glans redan var fullkomligt slocknad». — — —

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free