Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mitt svar syntes nedslå konungen, som sade mig: »Det
skall icke hända; jag har förebyggt det. Man skall aldrig kunna
skilja er ifrån min son. Lofva mig endast, att stanna qvar i
tjenst, till dess han sitter tryggad på sin tron!» — Jag kunde
då icke längre tillbakahålla mina snyftningar; och det var mig
icke möjligt att få fram ett enda ord. Han sade mig ännu några
ord, som jag ej förstod, fastän hans kammartjenare Robert, som
stödde hans hufvud, trodde sig kunna förklara dem; och
därmed slutade detta rörande uppträde, som för evigt står ristadt
i min själ».
»Konungens krafter mcdtogos af alla dessa sorgliga afsked,
och han kände sitt slut allt mer nalkas. »Jag känner ett stort
behof af att sofva; ett ögonblicks lugn skulle göra mig godt;
jag vill lägga mig». Man lade honom i sängen, och han
tycktes där finna sig vida beqvämligare. Kort efter bad han,
att biskopen i Vexiö skulle inkallas, och han kom genast med
sakramentet. H. Maj:t gjorde sin syndabekännelse och därefter
sin trosbekännelse med hög röst och anammade nattvarden.
Denna ceremoni var synnerligen uppbygglig, efter hvad
biskopens tryckta berättelse utvisar. Då ingen tid var att förlora,
sysselsatte jag mig under denna stund jämte baron Taube med
att försegla konungens nycklar och åtskilliga papper, hvilka hans
gamle och hederlige kammartjenare Griberg lemnade oss, för att
undvika att oordning uppstode genom tillströmningen af
människor och oredan strax efter dödsfallet».
»Jag anser lämpligt att här omnämna ett enskildt samtal,
som jag en gång hade med konungen om religionen i allmänhet,
vid en tid, då ingen af oss gick i dödstankar, och då det endast
var nyfikenhet, som föranledde att jag tog mig friheten fråga
honom om hans åsigter i denna fråga. »Jag svarar», sade han,
»liksom Simonides svarade Hiero: ju mer jag forskar i dessa
hemligheter, desto mera finner jag dem öfver mitt förstånd. Men
religionen, eller åtminstone vördnaden för något slags gudsdyrkan
är oundgängligen nödvändig för samhällets och den allmänna
ordningens upprätthållande. Vidare, om det finnes en Gud,
sådan som han blifvit för oss framställd och som jag tror, så kan
en god och rättskaffens människa icke underlåta att vara honom
behaglig; i annat fall, om en sådan icke finnes, så skola en
människas goda handlingar icke kunna lända henne till skada.
Alltså, om vi endast hålla oss vid denna sida af saken, min vän,
så låt oss icke öfva vårt skämt på religionens bekostnad, och
låt oss icke med för stor nyfikenhet söka intränga i saker, som
vi böra betrakta med vördnad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
