Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna vilja att jag, så länge jag står under ett förmynderskap,
som i intet afseende lemnar mig frihet öfver mig själf och mina
handlingar, skulle erbjuda en prinsessa att dela mitt öde?» . . .
Af detta samtal gaf Armfelt i konungens närvaro del åt ryske
ambassadören, hvilken länge samtalade i samma ämne med den
unge konungen.
Sitt slutliga afsked från konungen beskrifver Armfelt på
följande sätt: »Efter supén gick jag ned till konungen, som höll
på att lägga sig, och då han gått till sängs, tog jag afsked af
honom. Han grät och snyftade, då han såg mig färdig att resa.
Jag var icke mindre rörd än han; mitt hjärta liksom förutsade
mig en del af de olyckor, som skulle skilja mig från denne
furste, som jag hade så många anledningar att älska».
I dessa här skildrade uppträden mellan Armfelt och den
unge konungen, vid hvilka den ryske ambassadören skymtar i
bakgrunden, ser man, så att säga, in nuce de hemliga
förehafvanden, som längre fram stämplades med namnet den
Armfeltska konspirationen. Ytterst hvilade dessa på en djup misstro
till den styrelse, som syntes vilja leda Sveriges öden i helt andra
banor än dem, som Gustaf III utstakat. För den unge
konungens person hade den stora Katarina visat ett lifligt, om också
ej oegennyttigt intresse; hans giftermål med hennes sondotter,
storfurstinnan Alexandra, låg henne redan nu om hjärtat.
Därföre önskade Stackelberg — och Armfelt var af samma tanke
— att genom den unge konungen kunna i hemlighet underhålla
den förbindelse mellan Sverige och Ryssland, som
förmyndarestyrelsen syntes vilja kasta öfver bord, för att i stället närma
sig det revolutionära Frankrike. Den kunglige ynglingen, hvars
hjärta ännu var fullt af sorg öfver fadrens död och af förtrytelse
öfver att dennes vänner aflägsnades, för att efterträdas af dem,
som varit hans motståndare och som nu syntes vilja skydda hans
mördare, lyssnade i början gärna till dessa råd. — Men
förhållandena ändrade sig; misstron äfven mot de forna vännerna
bemäktigade sig Gustaf Adolfs af naturen förbehållsamma sinne,
och den hemliga förbindelsen med Armfelt afbröts, såsom längre
fram skall berättas.
I de nya förslag, hvilka korsade hvarandra i Armfelts
uppfinningsrika hufvud, ingick dock alltid denna hemliga förbindelse
mellan konungen och Ryssland såsom ett hufvudmoment.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
