Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas skildring vi låna hans egen framställning i förkortad
form.
»Mångahanda göromål upptogo min tid och föranledde,
att jag sällan var vid hofvet och t. o. m. sällan hos min familj,
som vistades på landet. Fröken Rudenschöld kom däremot ofta
till staden och hjälpte mig att ordna en del af mina vigtigare
papper. Under dessa dagar var öfverståthållarehuset icke
tillgängligt för några andra än nära förtrogna, hvilkas namn min
portvakt kände. Torsdagen den 12 Juli på e. m. sökte
polismästaren Liljensparre att få tala med mig; men det svarades
honom, att jag icke vore hemma. Det är att märka, att en timme
förut några af mina vänner lemnat mig, och att fröken
Rudenschöld ännu var qvar, omgifven af mina papper, äfvensom en
fransman vid namn Felix, som gjorde några afskrifter. Först
följande dag fick jag veta Liljensparres ärende, då
underståthållaren Ahlman helt orolig kom och sade mig, att Liljensparre
upptäckt en komplott i afsigt att bortföra konungamördarna och
sätta eld på staden, och att han beklagat sig för honom öfver
att jag dagen förut icke mottagit honom, då han velat afge sin
rapport däröfver. Jag kunde icke låta bli att skratta, då jag
såg den godtrogenhet, med hvilken Ahlman berättade mig denna
föregifna upptäckt, och sade: »Kom ihåg, min vän, att de som
vilja rädda konungamördarna, icke under närvarande
omständigheter behöfva göra några hemliga öfverenskommelser. Men
härunder ligger något annat, som vi nog skola snart få veta, fastän
i förvriden form». I samma ögonblick inträdde en af mina
adjutanter, som berättade mig, att man förstärkte vakterna vid
fängelserna och att man körde fram kanoner.
Såsom öfverståthällare och ännu närvarande på platsen, blef
jag förargad öfver att man företog sig allt detta utan att säga
mig till, så mycket mera som Stockholms befolkning ingenting
mindre önskade, än att de vidunder, som velat mörda sin
konung, skulle förblifva ostraffade. Jag skyndade till
Drottningholm, erhöll af tjenstgörande generaladjutanten baron Palmqvist
underrättelse att hertigen själf på Liljensparres anmälan befallt
dessa åtgärder, samt begärde omedelbart företräde hos
hertigen. Han sökte till en början öfvertyga mig, att folket ville
bemäktiga sig konungamördarna. Jag svarade kallt och rakt
på saken: ’Jag känner icke mer än ett fall, E. K. H., då
Stockholms befolkning skulle kunna förledas till en dylik våldsamhet:
det vore, om den trodde, att E. K. H. hade för afsigt att rädda
dessa brottslingar. Då kunde det hända, att man sökte gripa
dem, för att af deras personer göra ett offer åt sin hämnd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
