Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag skulle kunna sätta mig emot denna vanvettiga och
vådliga åtgärd, tviflade jag icke ett ögonblick, att hertigen snart
helt och hållet skulle vara i frihetspredikanternas och
anarkisternas våld. Jag tog några af mina vänner afsides och
föreställde dem, med hvilka faror det allmänna lugnet hotades
genom denna förordning. Alla voro slagna med förvåning
däröfver, men de ville knappast tro, att faran var så stor, som jag
utmålade den. Zibet syntes mera öfvertygad därom än de
andra; då han läste en fras, i hvilken författaren kallat nationen
att samlas omkring fredens altare, sade han: det är utan tvifvel
guillotinen som här menas med detta altare» [1].
På följande sätt beskrifver Armfelt sin afskedsaudiens hos
hertigen-regenten: »Han hade haft tid att förbereda sig på den
komedi, som han gjorde mig den äran att spela med mig. H.
K. H. nöjde sig icke med att upprepa alla de smickrande
uttryck, som han förut haft om min resa, hvilken han med smärta
såge företagas, om min återkomst, den han bad mig påskynda,
om alla de tjenster, jag gjort honom och som han ännu väntade
af mig. Därtill kommo omfamningar, ömhetsbetygelser och de
mest smickrande och rörande yttranden; men jag lät icke lura
mig. Jag insåg mycket väl, att hela denna konstlade hållning
endast var för att hindra mig att tala om tryckfriheten; han
visste, att jag hade förordningen i fickan. Då jag nu såg, att
han alldeles icke ville höra sanningen, så fritog jag mig, ehuru
ogärna, från att föreställa honom de olyckor, som jag ansåg böra
blifva följden af den nya förordningen. Jag skyndade med
beklämdt hjärta att lemna honom. ’Må himlen beskydda E. K.
H., sade jag, och må de tänkesätt, som E. K. H. haft godheten
att visa mig, vara lika uppriktiga och beståndande, som de
välgångsönskningar, som jag aldrig skall upphöra att hysa för
konungen, fäderneslandet och för E. K. H., hvars intressen äro
med dem oskiljaktigt förenade»!
»Ännu en gång, vid hofvets supé samma dags afton, hade
jag ett tämligen långt samtal med regenten, hvarunder han bland
annat yttrade: ’Skulle ni icke kunna resa till England för att se
de engelska prinsessorna och utvälja en för vår unge konung’?
— Jag svarade: ’Huru lifligt jag än önskar att göra E. K. H.
till viljes, så kan jag icke åtaga mig ett dylikt uppdrag, därföre
att jag har för mycken vördnad för salig konungens planer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
