- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
31

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Gud låte vederbörande bära sig klokt åt med de brottsliga,
annars tager f—n vid allt; espriten är ej så söt som i
Stockholm», skrifver han från Vesterås (18/6). Några dagar senare,
från Kristinehamn (21/6): »Ack, hvad vederbörande i Stockholm
misstaga sig på langagen i landsorten! Med ett ord och en enda
dristig anförare vore alla soupçonnerade adelsmäns gårdar
uppbrända och de hängda» [1]. I Östergötland fann han »jäsningen
gruflig» och förespådde olyckor; och från Brösarps
gästgifvaregård i Skåne skrifver han den 20 Juli med rörelse om sin
erfarenhet af folkets sorg öfver konung Gustafs död: »Nej, det är
omöjligt att se en dödlig, som mera saknas än Gustaf III af
nationens bättre och egentliga del. Man behöfver endast tala
om honom för att få hela byn att gråta. Känslorna åt
motsatta hållet äro icke mindre lifliga: man vill utrota allt som
stöter på mördare och förrädare, och kanske räknar man dessa
i allt för stort antal, ehuru det tyvärr visst icke är litet».
— I dessa skildringar låg sannolikt icke så liten öfverdrift:
Armfelts upprörda sinnesstämning gjorde honom tvifvelsutan
föga skickad att objektivt bedöma förhållandena. Men hans
skildring, som ej var afsedd att komma för andra ögon än
hans hustrus, vittnar om den oro, med hvilken han gick att lemna
sitt fädernesland.

Föga anade emellertid Armfelt, att han under sin resa
följdes af en bland Reuterholms spioner, som skulle noga
bevaka hans steg och utforska hans yttranden till allmogen. Så
ängslig var den skuggrädda styrelsen öfver Armfelts uppretade
sinnesstämning, att det misstänktes, att den utländska resan blott
vore en förevändning för att i landsorten uppvigla allmogen och
kanske med en bondehär tåga mot Stockholm. Den spion, som
af Reuterholm fick uppdraget att följa Armfelt i spåren, var en
i Sveriges historia och litteratur sedermera ryktbar person,
baron Hans Hjerta (sedan Järta), då en 18:årig yngling,
tjensteman i kansliet. Hans ungdom får hos dem, som hålla hans minne
i helgd, tjena till ursäkt för att han lånat sig åt dylika värf
eller utfört dem på det sätt, som hans ännu bevarade rapporter


[1]
I bref till Lagerbring ett par dagar senare skrifver han: «Här i
Vermland är folket öfverdrifvet galna och uppbragta: jag tror, att min
närvaro och mina raisonnements med dem calmerat ansenligt, efter de kände
mig som rättsinnad och ej «falsk mot konungahuset«, som här är en terme
à la mode. Emellertid hafva innan min ankomst grufliga scener passerat
mellan officerare och bönder, hvilka till en del äro bilagda, andra åter af
den natur, att lagen måste dem bilägga eller straffa«. (Ups. Bibl.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free