Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvisa [1]. Han hade under sina samtal med gästgifvare och
bönder i de trakter, där Armfelt farit fram, i afsigt att
utröna, om denne fört politiska samtal eller fällt upproriska
yttranden, ställt sig såsom »Armfelts panegyrist». Det oaktadt
hade han icke lyckats komma under fund med något
förgripligt. I motsats till Armfelt hade Hjerta öfverallt funnit
mycken »tranquillité», och ansåg, heter det smickrande, att
»verkningarna af en god och stadig regering redan hafva spridt sig
till landsorten» [2].
Det visade sig sålunda att man, så fort som möjligt, gjorde
sig redo att följa Gustaf III:s förhatlige gunstling i spåren. Det
spionsystem, som var ett så utmärkande drag i den
Reuterholmska styrelsen, nådde sin höjdpunkt med afseende på
Armfelt under dennes vistelse i främmande land. Så angelägen var
man att finna giltig anledning till den förföljelse, som man från
början beslutat anställa mot honom.
Han drog själf, med vanlig oförsigtighet, försorg om att
förevändningar ej kommo att saknas.
*
Friherre Gustaf Adolf Reuterholm, den blifvande
»storvisiren», hade, såsom vi sett, första gången visat sig vid
hertigen-regentens hof samma dag, som Armfelt reste. Det var icke
endast genom den nya tryckfrihetslagen, som han betecknade
[1] Reuterholms papper (R. A.)
[2] D. 31 Juli 1792 till Reuterholm. Äfven till Dalarna afsändes Hjerta
i Augusti samma år, för att lära känna stämningen med afseende på den
nyss fällda domen öfver konungamördarna och söka utforska, huruvida ett
besök, som majorerna Peyron och Brändström, Armfelts vänner, gjort hos
den gustavianskt sinnade landshöfdingen i Falun, Nordin, kunde hafva något
att betyda. Man fruktade, att dessa officerare af nya gardet hade för afsigt
att med Nordin öfverlägga om «sättet att upphjälpa dess instiftares (Armfelts)
fallna höghet«, och tänkte sig, att Nordin skulle «finna sin uträkning vid att
åter uppbygga Armfelts tron«. Emellertid fann Hjerta äfven nu ingen
anledning till farhågor och inberättade, att Nordin vore utan allt inflytande. Öfver
mildheten mot de brottsliga fann han en allmän hänryckning: H. K. H:s
«milda tänkesätt kräfva samtidens och eftervärldens beundran«. Dock tillägger
han ironiskt: «Den delen af vårt folk, som ännu känner denna nyhet, tycker
väl, att de landsflyktiga förtjent ett hårdare straff, men den så djupt inrotade
vördnaden för högstsalig konungen förbjuder dem att ogilla dess sista
befallning. De tycka väl, att han varit för nådig, men det var emellertid Gustaf
III som befallt, och man måste lyda«. Man ser, att Hjerta var medveten om att
berättelsen om konung Gustafs förböner för de sammansvurna på dödsbädden
var diktad. — Samtida kände, att Hjerta vid denna tid användes af
Reuterholm såsom spion. (Se Liljensparres berättelse, anf. st. s. 24).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0039.html
