Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skedde, dagen efter hans afresa, mildrade icke intrycket däraf.
Armfelt erhöll underrättelsen härom, då han var färdig att stiga
ombord i Ystad, och slaget förfelade icke sin verkan. Från
Stralsund skref Armfelt till Schröderheim: »Af Liljensparres
utnämning till underståthållare ser jag hvad klockan är slagen,
och att man vill genom dégoûter och chagriner köra mig f-n i
våld; ty utom örfilar har hertigen aldrig kunnat mera humiliera
mig än med Liljensparres befordran till min närmaste man, då
jag, såsom mindre bekant med lagar och författningar, ser mig
à la merci af hans bofstreck eller hans nåd» [1]. I samma anda
yttrar han sig i bref till sin hustru och berättar med liflig
förtrytelse, huru hertigen-regenten vid afskedet varit »ganska nådig
och dolt avanien med Liljensparre som ett mord». I sin vanliga
häftighet var Armfelt genast färdig med hvarjehanda förslag:
»Vi måste nolens volens taga vårt parti och antingen tigga eller
expatriera oss», skrifver han till sin hustru, och förklarar i första
hettan: »Om konungen af Preussen eller kejsarinnan vilja taga
mig i tjenst, så är jag färdig». Han ansåg, att hans tid i
Sverige vore ute, och såg i de mörkaste färger både sin egen och
fosterlandets framtid: han väntade att få ett »lettre de cachet»:
»Allt kunna dessa jakobiner, som ensamma styra den stackars
hertigen, tillåta sig: mord, gift, alla slag af våldsamheter äro
småsaker för så upplysta och för den allmänna välfärden nitiska
personer». Helst skulle han önska, att få draga med de
allierades armé in i Frankrike: »kanske vill himlen ännu unna mig
den lyckan att få jaga en kula genom pannan på en jakobin,
t. o. m. om han skulle vara efter det gällande modet i Sverige» [2].
I Stralsund syntes dock erbjuda sig en lösning af frågan
om Armfelts framtid under minderårigheten. Genom furst
Hessensteins afgång hade generalguvernörsämbetet i Pommern blifvit
ledigt. I Pommerns hufvudstad egde Armfelt en slägtinge, den
gamle generallöjtnanten Fromhold Armfelt, hans grandonkel, i
hvars hus han var gäst under sin vistelse där. Denne frändes
uppmaningar bestämde Armfelt, då han ansåg gifvet att hans
aflägsnande var beslutadt, att göra ett försök att få utbyta sitt
öfverståthållareskap mot generalguvernörskapet i Pommern. Han
vände sig egendomligt nog till Schröderheim, en af dem hvilkas
sol liksom hans egen var i sjunkande, och bad honom verka
för saken hos dem som han antog hafva inflytande: Sparre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
