Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karavanen. — Karakteristisk är följande anekdot, berättad i ett
bref från sistnämnda plats. Armfelt besökte landtgrefvens af
Hessen lustslott Weissenstein, beläget i närheten af det lilla
rikets hufvudstad. För sin räkning lät Armfelt vattenkonsterna
spela, mot en afgift af två dukater. Hela staden strömmade dit
för att se på — »mais pas une seule jolie femme!», tillägger han
beklagande. »C’est une fête que ma munificence a donnée, et
aussi en a-t-on fait des grandes révérences».
Anländ till Koblentz d. 1 Augusti, fann Armfelt, att de
franska prinsarna med sin emigrant-armé brutit upp till Trier,
hvarest betydliga truppsammandragningar egt rum och som skulle
blifva utgångspunkten för det stundande fälttåget. Kriget
upptog nu allas intressen, och ett rörligt lif rådde i dessa
gränstrakter. »Det liknar belägringen af Troja», skref Armfelt något
ironiskt från Koblentz till sin hustru. »Gud låte dem ej behöfva
tio år att förstöra denna filosofiska afguden, själfsvåld och brott
under namn af frihet»!
Armfelt skyndade till Trier. I sina otryckta memoarer har
han lemnat en liflig skildring af sitt besök där. Den är på sitt
sätt ett sidostycke till Goethes bekanta skildring i början af hans
»Campagne in Frankreich».
»Trier och dess omgifningar, berättar han, vimlade af
människor. Stora torget och stadens gator voro fulla af hundratals
emigrerade franska officerare. Jag kunde ej undgå att märka,
att de preussiska officerarna behandlade dem tämligen
ohöfligt, och att den vaktpost, som uppehöll ordningen, visade dem
föga uppmärksamhet. Där var så fullt öfverallt, att jag måste
stanna några timmar på torget utan att kunna finna tak öfver
hufvudet. Slutligen blef jag tvungen att vända mig till den
preussiske general, som var stadens kommendant, och jag
lyckades bli inqvarterad i en stor sal hos borgmästaren, en man
som, ehuru han var något stolt öfver sitt ämbete, likväl lät tala
med sig».
»En ung preussisk officer, med hvilken jag under min
väntan på torget kommit i samtal, inträdde till mig, strax sedan
jag tagit min stora sal i besittning, för att säga mig, att då
H. M:t konungen af Preussen fått veta min ankomst, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
