Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttalat den önskan, att jag genast skulle begifva mig till hans
högqvarter. Konungen bodde i ett karthusianerkloster en half mil
från Trier. Jag hade all möda i världen att få mina
kappsäckar öppnade och att kläda mig, för att ej komma för sent,
ty klockan hade nyss slagit 6. Emellertid fick min officer
icke vänta länge; han red framför min vagn och gjorde ett
förfärligt larm för att få vägen fri. Han visade därvid ganska
liten uppmärksamhet, t. o. m. mot franska generalspersoner, som
kommo oss i vägen. Jag uttryckte min förvåning däröfver,
och han svarade med en tysk kötted: »Man får lära dem
folkvett; de där kalla oss sina hjälptrupper, fastän de utan oss skulle
sakna allting»!
»Då jag kom fram till konungens högqvarter, mötte jag
ingen människa. H. M:t stod vid sitt fönster, när jag gick
öfver gården; officern, som ledsagat mig, visade mig den trappa,
där jag borde stiga upp, och en kammartjenare öppnade dörren
för mig. Konungen mottog mig med en utsökt vänlighet och
kom ihåg, att han sett mig 1779 i Berlin och Potsdam, då jag
uppvaktat honom, på den tiden då han endast var kronprins
och strängt hållen af konungen. Vi talte länge och mycket om
Gustaf III. Jag berättade honom några detaljer om
mordgärningen och om konungens död, äfvensom om riksdagen i Gefle.
Han visade mycket deltagande öfver dessa sorgliga tilldragelser
och sade: Det är att önska att hans son må undslippa hans
öde; ty ni vet väl att de sammansvurna icke skola straffas? —
Är det möjligt, E. M:t, utropade jag, att man tillåter sig en
dylik skandal, för att icke säga någonting värre! — Det är
endast allt för sannt, tillade H. M:t; jag har nyss fått tillförlitliga
underrättelser därom från Stockholm [1], hvilka äfven säga mig,
att Ni, min kära general, kommer att förlora er plats såsom
öfverståthållare i Stockholm. — Hvad det sistnämnda beträffar,
svarade jag, så har jag haft en liten notis därom, innan jag
reste från Koblentz till Trier [2]. — I hvarje fall, återtog konungen
med godhet, är ni icke en man, som bör komma att sakna
anställning, om ert fädernesland förskjuter er. — Oförmärkt
återvände samtalet på den unge konungen och på de goda
förhoppningar, som man redan kunde fästa vid honom. Konungen
syntes i hög grad intagen till hans fördel. Jag aktade mig
naturligtvis noga att förminska denna goda tanke; men jag dolde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
