- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
65

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var genom sitt militära pedanteri icke rätte mannen att föra ett
fälttåg mot de entusiastiska skaror, som under Kellermann och
Dumouriez mötte vid franska gränsen. Ödesdigert hade
dröjsmålet med preussiska arméens uppbrott visat sig: ett oupphörligt
regnande på hösten gjorde framryckandet på de uppblötta
vägarna i östra Frankrike synnerligen mödosamt, och företagets
högst stående ledare, koalitionens Agamemnon i detta trojanska
krig, blef, såsom en af denna tids skildrare uttrycker sig,
»l’Agamemnon retenu dans la boue» [1]. Utan nederlag, men också
utan ära, utfördes det preussiska fälttåget i Frankrike på hösten
1792: Longvvy och Verdun, som strax i början fallit i
preussarnas händer, utrymdes ånyo; kanonaden vid Valmy blef utan
resultat. I slutet af Oktober hade den stolta preussiska arméen
åter tågat tillbaka öfver gränsen; underhandlingar om fred
pågingo mellan revolutionsgeneralen Dumouriez och den preussiske
konungen, som så förhoppningsfullt velat tåga direkt på Paris;
hans generalissimus, hertigen af Braunschweig, som sett sina
lagrar från sju-åriga kriget blekna, understödde dessa fredsförslag
på det ifrigaste.

*



Om Armfelt, oaktadt alla sympatier för den sak, som
väpnat Preussen och Österrike mot Frankrike, icke utan en viss
känsla af sviken förväntan bevittnade de här skildrade uppträden
i fälttågets början, så voro de intryck och känslor, som
anblicken af de franska emigranterna väckte hos honom, icke mindre
blandade.

Vi hafva sett, att han med smärta och öfverraskning
förnummit, att de franska ädlingar, som gingo att strida för den
»skönaste och ädlaste sak», och hvilka året förut i så hög grad
förstått att väcka hans konungs ridderliga deltagande, ingalunda
betraktades med samma sympati af dem, som på närmare håll
kunnat iakttaga deras görande och låtande. I början var han
benägen att se orsaken härtill i de revolutionära idéer, som gripit
omkring sig äfven i Tyskland; men han fann, ehuru ogärna, att
de franska prinsarna och deras omgifning ej voro utan sin
skuld däri.

Strängt har en stor del af samtiden, ännu strängare
historien dömt den franska emigrationen, särskildt under de första

[1] Forneron, Les emigrés, I: 354.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free