Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var genom sitt militära pedanteri icke rätte mannen att föra ett
fälttåg mot de entusiastiska skaror, som under Kellermann och
Dumouriez mötte vid franska gränsen. Ödesdigert hade
dröjsmålet med preussiska arméens uppbrott visat sig: ett oupphörligt
regnande på hösten gjorde framryckandet på de uppblötta
vägarna i östra Frankrike synnerligen mödosamt, och företagets
högst stående ledare, koalitionens Agamemnon i detta trojanska
krig, blef, såsom en af denna tids skildrare uttrycker sig,
»l’Agamemnon retenu dans la boue» [1]. Utan nederlag, men också
utan ära, utfördes det preussiska fälttåget i Frankrike på hösten
1792: Longvvy och Verdun, som strax i början fallit i
preussarnas händer, utrymdes ånyo; kanonaden vid Valmy blef utan
resultat. I slutet af Oktober hade den stolta preussiska arméen
åter tågat tillbaka öfver gränsen; underhandlingar om fred
pågingo mellan revolutionsgeneralen Dumouriez och den preussiske
konungen, som så förhoppningsfullt velat tåga direkt på Paris;
hans generalissimus, hertigen af Braunschweig, som sett sina
lagrar från sju-åriga kriget blekna, understödde dessa fredsförslag
på det ifrigaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
