- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
66

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åren efter revolutionens utbrott, icke minst den del däraf, som
blifvit kallad »l’émigration brouillonne» och som i Koblentz
samlat sig kring de franska prinsarnas hof, hvarest man under
olyckans tid fortsatte traditionerna från Versailles, med samma
anspråk som under det oantastade konungadömets välmaktsdagar,
men utan handlingskraft och beslutsamhet [1]. »Huset brinner,
och Koblentz sitter och håller rådplägningar», skrifver en
samtida rojalist; »Koblentz, du måste sätta dig i gång, eller jag skall
inviga dig åt alla franska hjärtans förakt och harm» [2]! Och
hvad som ändå vida mer än obeslutsamheten, lättfärdigheten och
det pockande öfvermodet hos dessa män, om hvilka det ännu
efter årtionden sades, »att de ingenting lärt och ingenting glömt»,
förverkat dem eftervärldens sympatier, det var den ifver, med
hvilken de kallade främmande makters härar in i sitt olyckliga
fädernesland. Det var detta, som påskyndade det franska
konungadömets fall och gaf upphofvet till blodscenerna i Paris.
Det öppnade visserligen ett nytt historiens blad för den franska
krigar-äran. Men det var revolutionens söner, det franska
fosterlandets tappra försvarare, som där skrefvo sina namn, och icke
ättlingarna af det gamla franska ridderskapet, huru mycket de
än talte om »l’ancienne chevalerie» och om det nya korståg, som
de i rättvisans namn ginge att företaga. Dessa möttes endast
af förödmjukelser och vanära och fingo dyrt plikta för det
lättsinne, med hvilket de lemnat sitt fädernesland och mot det
väpnat Europa.

För de samtida, hvilka ej förutsågo denna utgång,
gestaltade sig dock saken annorlunda. Äfven bland det gamla
konungadömets anhängare funnos visserligen många, som insågo
det olycksbringande af den främmande invasionen; men för
mängden tedde det sig icke så. De utländska härarna voro i deras
ögon den enda lagliga maktens hjälptrupper; och då de franska
prinsarna, sedan konungen blifvit beröfvad sin frihet, voro de
som i hans ställe utöfvade den konungsliga myndigheten, så var


[1] Se t. ex. Forneron, anf. st. I: 328: «Dans deux mois nous
terminerons la belle saison au milieu de nos vassaux, chacun le dit; chacun dépense
autant qu’à Paris; on fait venir de Paris des couronnes de roses pour un bal.
«Madame Bertin, écrit une émigrée, était auprès de nous, et nous vendait
chèrement ses chiffons et ses talents ... On nous présenta au roi de Prusse;
je l’appelai Achille, Agamemnou. Quatre jours de suite avaient employé
quatre robes que j’avais fait faire«. — Den senaste skildringen af
förhållandena vid de franska prinsarnas hof är Daudet’s Histoire de l’émigration.
Coblentz 1789—1793. Paris 1890. (Jfr. Sv. Histor. Tidskr. 1891 ).
[2] Suleau; citat hos Daudet, Les conspirations royalistes, 119.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free