Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åren efter revolutionens utbrott, icke minst den del däraf, som
blifvit kallad »l’émigration brouillonne» och som i Koblentz
samlat sig kring de franska prinsarnas hof, hvarest man under
olyckans tid fortsatte traditionerna från Versailles, med samma
anspråk som under det oantastade konungadömets välmaktsdagar,
men utan handlingskraft och beslutsamhet [1]. »Huset brinner,
och Koblentz sitter och håller rådplägningar», skrifver en
samtida rojalist; »Koblentz, du måste sätta dig i gång, eller jag skall
inviga dig åt alla franska hjärtans förakt och harm» [2]! Och
hvad som ändå vida mer än obeslutsamheten, lättfärdigheten och
det pockande öfvermodet hos dessa män, om hvilka det ännu
efter årtionden sades, »att de ingenting lärt och ingenting glömt»,
förverkat dem eftervärldens sympatier, det var den ifver, med
hvilken de kallade främmande makters härar in i sitt olyckliga
fädernesland. Det var detta, som påskyndade det franska
konungadömets fall och gaf upphofvet till blodscenerna i Paris.
Det öppnade visserligen ett nytt historiens blad för den franska
krigar-äran. Men det var revolutionens söner, det franska
fosterlandets tappra försvarare, som där skrefvo sina namn, och icke
ättlingarna af det gamla franska ridderskapet, huru mycket de
än talte om »l’ancienne chevalerie» och om det nya korståg, som
de i rättvisans namn ginge att företaga. Dessa möttes endast
af förödmjukelser och vanära och fingo dyrt plikta för det
lättsinne, med hvilket de lemnat sitt fädernesland och mot det
väpnat Europa.
För de samtida, hvilka ej förutsågo denna utgång,
gestaltade sig dock saken annorlunda. Äfven bland det gamla
konungadömets anhängare funnos visserligen många, som insågo
det olycksbringande af den främmande invasionen; men för
mängden tedde det sig icke så. De utländska härarna voro i deras
ögon den enda lagliga maktens hjälptrupper; och då de franska
prinsarna, sedan konungen blifvit beröfvad sin frihet, voro de
som i hans ställe utöfvade den konungsliga myndigheten, så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
