Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett besök i Bryssel borde blifva af större intresse än en
vistelse i Haag, hvarest man visserligen ifrigt diskuterade frågan
om de vådor, som hotade från Frankrike, men med en
obegriplig likgiltighet såg dem nalkas. Öfver Rotterdam och
Antwerpen begaf Armfelt sig till de österrikiska Nederländernas
hufvudstad. Antwerpen gjorde på honom ett lifligt intryck:
han fann, att det egde »en prägel af ålderdomlighet och storhet,
som imponerade», och Rubens’ berömda »nedtagning från
korset» i katedralen fann han vida öfverträffa allt hvad därom
blifvit sagdt.
Det hade sina svårigheter att i Bryssel finna tak öfver
hufvudet, då Armfelt en af de sista dagarna i Oktober 1792
anlände dit. »Emigrerade och retirerade fransoser fylla upp hus,
lador, stall, krogar, landsvägar o. s. v.», skrifver han i en slags
komisk förtviflan till sin hustru strax efter sin ankomst. Bryssel
var nämligen vid denna tid hufvudsätet för den förnäma franska
emigrationen, »l’émigration fate», i motsats till d’émigration
brouillonne» i Koblentz. Här, som i Aachen, var det företrädesvis
damerna af den förnäma världen, som utgjorde emigrationens
kärna; men många syntes här, mera än annorstädes, hafva
räddat något undan det allmänna skeppsbrottet. Här fans därjämte
kring ärkehertiginnan-ståthållarinnan och hennes gemål, hertigen
af Sachsen-Teschen, ett slags hof, omgifvet af en stor del af de
främmande diplomater, som från Paris flyktat till hufvudstaden
i de österrikiska Nederländerna. Det var i dessa kretsar af
förnäma flyktingar, hvilka här afvaktade sakernas utveckling, som
Rivarol lyste med sin qvickhet och markisinnan de Coigny
genom sin älskvärdhet [1]. Det var här som det franska
konungaparets förtrogna, Breteuil, Mallet du Pan, Mercy d’Argenteau
och Axel Fersen, hade sitt högqvarter, hvarifrån de iakttogo
händelsernas gång; det var härifrån, som på den sistnämndes
anstiftan utgått det af markis de Limon författade manifest mot
Frankrike, i hertigens af Braunschweig namn, som så lifligt
bidragit att öka de franska revolutionärernas förbittring mot
emigrationen och dess främmande hjälptrupper [2].
Grefve Axel Fersen vistades i Bryssel såsom ett slags
svensk minister, på afstånd anställd hos det franska
konungaparet, men var, såsom andra emigranter, reducerad till högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
