Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inskränkta beqvämligheter. »Han bor, skrifver Armfelt, på en
vindskammare, äter på nåd hos en engelsman, och tillbringar
sina dagar hos M:me de Mabignon» [1]. »Huru kall och
försigtig än grefve Fersen är», har Armfelt på ett annat ställe
antecknat, »så fällde vi tillsammans tårar öfver Gustaf III:s minne;
och han kunde icke dölja för sig, att hertigen-regentens och
hans rådgifvares afsigter voro, om icke rent af dåliga, så
åtminstone i många afseenden föga välbetänkta. Men han kände
icke så bra som jag dem, som skulle komma att visa sig på
skådeplatsen, och därföre hoppades han ännu, att tid och
erfarenhet skulle medföra en förbättring». Äfven andra svenskar
träffade Armfelt i Bryssel: Brelin (sedermera amiral Gyllensköld),
Morian, en af Gustaf III:s vänner, Fersens legationssekreterare
Dalman m. fl.
Vistelsen i Bryssel blef helt kort och tog en ända med
förskräckelse. Sedan den preussiska hären anträdt sitt återtåg,
hade Dumouriez i slutet af Oktober vändt sig mot Belgien och
ryckte under de första dagarna af November med öfverlägsen
styrka mot dess hufvudstad, alltjämt drifvande framför sig den
österrikiska här, som under hertigen af Sachsen-Teschen och
general Clairfait skulle försvara landet. Nederlaget vid Jemappes
den 6 November afgjorde Belgiens öde; några dagar därefter höll
Dumouriez segrande sitt intåg i Bryssel; och emigranterna [2]
skingrades som agnar för vinden.
Af dessa tilldragelser har Armfelt lemnat en liflig skildring
i sina otryckta memoarer. Han hade, i motsats till sin
omgifning, icke fästat några förhoppningar vid den lilla österrikiska
armé, som nu var det enda hindret för Dumouriez’ framträngande,
och misstrodde på goda grunder hertigens af Sachsen-Teschen
fältherreskicklighet.
»Alltså, skrifver han, antog jag, att Dumouriez inom kort
skulle drifva oss ur Bryssel, och brydde mig icke om att låta
presentera mig i den förnäma societeten. Jag umgicks hos M:me
Sullivan, M:r Crawfords väninna, hos hvilken många af de
bemärkta personerna samlades, bl. a. Simolin, Mercy-d’Argenteau,
Breteuil; jag träffade också någon gång baron v. Rech,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
