Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
triumfera och människorna återtaga sina naturliga rättigheter». —
Eders Höghet skall i sådant fall, svarade jag, utan att klaga se
sig sjunka ned till att vara medborgarinna i Gotha rätt och slätt
eller kanske t. o. m. att inhysas i en af förstäderna eller i en
bondkoja? — Det kan väl hända, svarade hon; men filosofien
har utvägar, som högheten icke känner».
»Supén serverades, och vi satte oss till bords; och det blef
icke mera fråga om politiken. Den regerande hertigen superade
icke; han ställde sig bakom min stol och talte med mig så länge
som måltiden räckte. Han föreföll att hafva ganska kloka
åsigter, men kände ej synnerligen mycket till hvad som ej direkt
rörde Tyskland eller England. Han var en stor beundrare af
regeringssättet i detta sistnämnda land, hvars förnämsta orden
han innehade; med många detaljer redogjorde han för
ceremonierna vid dess mottagande. Vi talte om den aflidne konungen
af Sverige, till hvars beundrare han ingalunda hörde; jag
försökte att förmå honom ändra sin mening genom att noggrannt
redogöra för åtskilliga förhållanden, som blifvit för honom
framställda på ett oriktigt sätt, vanställda af illviljan eller också helt
och hållet förvridna af smädelsen» [1]. —
Af Weimar, som äfven passerades — där regerade då Karl
August af Sachsen-Weimar, hvars hof blifvit världsberömdt
genom minnena af Goethe, Schiller, Wieland och Herder — såg
Armfelt intet annat än den vackra, af Goethe besjungna
slottsparken. I den gamla universitetsstaden Jena hade han all möda
att förmå de resande damerna att uppehålla sig så lång tid,
som behöfdes för att äta middag — »till den grad väckte blotta
namnet student deras förskräckelse», säger Armfelt [2]. Med
vördnadsfulla och vemodiga känslor stannade han på slagfältet
vid Lützen, där Sveriges störste konung föll, och uttrycker sin
förvåning öfver att intet monument då ännu därstädes
bevarade hågkomsten af denna minnesvärda händelse. Öfver
Leipzig fortsattes färden till Dresden, dit ankomsten skedde strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
