- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
99

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Reuterholms regering behöfde icke genom sina agenter i
utlandet varnas för Armfelts åtgärder. Dess misstänksamhet mot
honom var redan spänd till det yttersta, särskildt genom de
tilldragelser, som timat i Stockholm i Januari 1793. Det s. k.
»Ebelska upploppet» hade försatt hertigen-regenten och hans »visir»
i den yttersta förskräckelse. Det egde, såsom kändt är,
ingenting mindre än politisk betydelse och var i själfva verket endast
en demonstration mot några officerares och polisens öfvermod.
Men i Reuterholms ögon var det frukten af »upproriska och
förrädiska stämplingar», och han lät hertigen utfärda en i stor stil
författad proklamation och en kungörelse [1], hvilka visade, att
faran för revolution ansågs öfverhängande. Upphofvet till dessa
stämplingar kunde, enligt styrelsens åsigt, icke vara något annat
än de förhatliga »rojalisterna»; särskildt Armfelt och ryske
ambassadören ansågos — naturligtvis utan all grund — hafva haft
sitt finger med i spelet. Hemliga spionrapporter meddelade, att
denne sistnämnde utdelade penningar och att han vunnit på sin
sida — polismästaren Liljensparre! Att utröna, i hvad mån
Armfelt, hvilken ansågs såsom »den ende kapable att återställa den
försvunna konjunkturen», medverkat vid den förmenta
komplotten, blef därföre redan nu föremålet för förmyndare-styrelsens
ifriga omsorger [2].

Samma dag, som Armfelt ankom till Wien, anlände dit
en kurir, medförande hemliga depescher till svenska ministern vid
kejserliga hofvet baron Nolcken, hvari uttalades misstanken, att
Armfelt i samråd med andra gustavianer och ryssvänner haft
sitt finger med i de senaste oroligheterna i Stockholm. Man
trodde sig äfven, enligt detta bref, vara på spåren en vidt
utgrenad komplott, hvars hufvudman vore Armfelt. Nolcken, i yngre
dagar känd såsom en skicklig diplomat, ännu eftersökt såsom en


[1] D. 12/1 1793, tryckt i Adlerbeths Hist. anteckningar II: 48.
[2] Se polisrapporten i Jan. 1793, tryckt i Schinkels Minnen III: 356.
Jfr Francs bref till Armfelt, anf. st. s. 72. hvarest visas orimligheten af
misstanken mot Stackelberg: «alla skratta däråt, som höra den omtalas«. I en
spionrapport af justiekansleren Lode till Reuterholm 17/3 1793 (Reut. Rapp.
R. A.) uppgifves att Stackelberg om nätterna plägade resa till «fru Totties
malmgård och där hafva sammankomster med sin bekanta liga«, m. m.
angående ryska stämplingar och tillärnade rojalistiska revolutionsplaner.
Sagesman till dessa otroliga rykten var en viss kapten Bratt. — Ännu
orimligare var det att misstänka Armfelt: hans förtroliga brefväxling visar nogsamt
hans sorg öfver de förmodade revolutionära rörelserna i Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free