- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
101

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fröken Rudenschöld. Han gjorde sig dock inga illusioner härom;
han fann dessa rykten orimliga [1].

Den skrifvelse från höga vederbörande, som Uggla
medförde till Armfelt, visade ögonskenligt, i huru hög grad dessa
rykten voro grundlösa. Hittills hade de styrande i Sverige
genom iakttagande af de mest förbindliga yttre former sökt blidka
Armfelts förtrytelse öfver förvisningen till Italien. Det var först
i Wien, som han erfor, att tonen i rikskanslerns ämbetsskrifvelser
ändrat sig. Han erhöll där från denne sin höge förman ett bref,
innehållande en formlig skrapa för långsamheten af sin resa, och
befallning att ofördröjligen begifva sig till Italien för att där
uppvakta prinsessan Sofia Albertina under hennes vistelse i detta
land. Vigtigare uppdrag än detta voro knappast förenade
med denna beskickning; och regeringen kunde icke hafva
någon annan anledning att påskynda den nye ministerns resa,
än önskan att så fort som möjligt veta honom vara på andra
sidan Alperna.

Denna påminnelse väckte Armfelts lifliga förtrytelse och
föranledde en skriftväxling mellan honom och rikskanslern Sparre,
som visade, att Armfelt icke glömt sin forna maktställning och
ännu egde sitt stolta sinne i behåll. Resans långsamhet
tillskref han i sitt svar dels de svåra vägarna, dels sin hälsas
beskaffenhet och försäkrade, att hans samvete vore rent. »Den
som under en stor konungs immediata befallningar hvarken fått
eller förtjent förebråelser», heter det i ett af dessa bref,
handterades nu utan grund såsom »olydig, uppstudsig och brottslig».
Äfven till hertigen-regenten vände han sig direkt med vädjande
till dennes rättskänsla, hvilken borde skydda honom från ett


[1] Armfelt till sin hustru 30/1 1793. Ur samma bref förtjenar följande
att anföras: «I alla fall hade jag ej kommit till Sverige, om äfven jag
blifvit rappellerad. Jag känner för väl mitt folk för att vara dupe, och brändt
barn fruktar elden. Om heder, löften, parole d’honneur, försäkringar och,
det som mer är, eget intresse ej betyda något, där må aldrig en klok karl
bjuda till att införa eller bibehålla system och energi. Tro ej, hvad rykten
som gå, eller hvad miner som göras, att jag kommer till Sverige lefvande,
förrän Gustaf Adolf är på tronen, utan regenter etc. etc. Hvad galenskaper,
som förefalla, blir jag alltid i mina principer, som äro att lyda och vörda
högsta makten, så länge ej frågan är om att sacrifiera min heder, och då
blir ändå aldrig min rol att under allehanda falska sken upphäfva mig till
tribun du peuple. — Häng Liljensparre, exilera 10 à 12 elaka sujeter i
societeten, som äro jakobiter, straffa exemplariter efter lagarna den, som förer
ordet, och bruka ej trupperna, utan att det behöfs för att låta känna le
pouvoir exécutif, så lofvar jag, att leken skall vara snart slut. Jag hade så
när glömt att tillägga, det en 6 à 7 damer böra skickas på spinnhuset«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free